torsdag 28 april 2011

Svandans & Sikfiske, då är det vår längs Torneälven



















Våren är här, och innan vi vet ordet av så har skoter och skidföret förvandlats till öppet vatten och båtföre i stället. Vi går nu en härlig tid till mötes. I Vakkuniva och Vakkakoski definieras inte årstiden som vår förrän strömfåran har öppnats och hundratals svanar intagit sin årliga plats i det kalla vattnet. Ljuset och värmen startar också upp processen med kläckning av bäcksländornas nymfer (Plecoptera) i stora mängder. Nymferna som kryper upp i isprickorna och utvecklas till fullvärdiga insekter. Då samlas siken, harren och öringen för att ha matkalas. Det är då som vi sikfiskare går man ur huse för att försöka få ihop till en och annan middag med färsk sik. Årets upplaga av sikfisket fick ett abrupt slut när alltför varma nätter och dagar tärde på föret så att det inte längre gick att ta sig upp de 12 km till Vakkakoski från Kurravaara med skoter längre utan att riskera att köra sönder skotern. I år hann fisket aldrig riktigt komma igång innan det tog slut, och mina två kvällar med sikfiske gav bara 7 ynka sikar. Som tröst kan väl sägas att fisket var lika trögt för de andra runt omkring mig också. Men det blev ett par middagar i alla fall och det får vi glädjas åt :-)

Pekka & Ebba samt Tarzan & Tess förgyllde min Påsk

































Påsken 2011 går till historien som vädermässigt en av de absolut bästa i mitt minne. Tyvärr fick det konsekvenser för skoter och skidföret i Vakkuniva, men fint var det. Även om min påsksemester kunde ha börjat bra mycket bättre efter Altaprovet, så blev det ändå en riktigt härlig Påsk tillsammans med Pekka och hans drygt 3-åriga dotter Ebba samt mina 2 trogna följeslagare Tarzan & Tess trots allt. Det blev träning av hundar på fjäll och i skog på skidor, skoterturer med pimpelfiske efter röding och sik, god mat och dryck i såväl stuga som på fjäll samt trevligt sällskap med Pekka och lilla Ebba i ett härligt vårväderväder. Lägg därtill 100-tals svanar i Torneälvens öppna strömfåra och kontrasterna mellan öppet vatten, snövita fjäll och strålande sol när våren visade sig från sin bästa sida. Efter härliga dagar ute så krönte vi dem med att bada bastu och grillning. Pekka, Ebba, Tarzan & Tess förgyllde min tillvaro under påsken och vi hade det riktigt skoj tillsammans. Tack för trevligt sällskap :-)

lördag 23 april 2011

HA EN RIKTIGT GLAD PÅSK :-)




Påsken handlar om att njuta av den soliga härliga vårvintern på fjället. Detta är en tradition som jag burit med mig hemifrån sedan barnsben, då det fortfarande inte fanns väg mellan Kiruna och Riksgränsen och man var tvungen att lita till SJ som fungerade bra på den tiden. En påsk utan att ha fått rum i Katterjåkk eller i Vassijaure, var en katastrofal påsk på den tiden. Rum under Påskveckan i Katterjåkk lottades ut vartannat år på den tiden och det var inte alla gånger vi hade tur i lottningen. Dessa mellanår upplevdes som en smärre katastrof, för en liten fjällälskande kille som mig, som då bara var 8-10 år gammal. Traditionerna sitter fortfarande i sedan den tiden. För min del handlar påsken fortfarande om solsken och snö, fjälliv, skidåkning och pimpelfiske. Nu för tiden är repertoaren även utvidgad med hundträning, skoterturer och inte minst fotografering. Idag har jag min egen timmerstuga på en plats som jag älskar och behöver heller inte lita till någon tur i lottningen. Jag kan tillbringa påsktiden tillsammans med mina 2 älskade bretoner Tarzan & Tess här i Vakkuniva precis hur och när jag själv önskar. De ger mig så mycket glädje och kärlek. Nu kan vi tryggt ta skotern till stugan för att njuta fjällliv när vi själva vill. Vi går en härlig, ljus och fin tid till mötes:-) Idag på Påskafton kommer Pekka upp tillsammans med lilla Ebba på 3 år för att fira ett par fina påskdagar med oss här. Det skall bli så skojigt! Nej nu är det hög tid att fixa ett litet påskägg till Ebba som hon skall få när de kommer hit. Jag önskar er alla en riktigt skön påsk. Mina tankar går naturligtvis också till mina 2 favoritgrabbar uppe i Lakselv: Endre & Bjarte, som "förhoppningsvis" redan fått sina påskägg från mig, levererade av påskharen :-) Glad Påsk på er gó vänner:-)

måndag 18 april 2011

Tess fick ett 2:a VK i Altaprövens VK-finale

Foto ovan: Dagfinn Nilsen Joachim & Tess med 2VK Final, Altapröven 2011.




Roland Strige med sin och Camillas GS "Del Piero" Tess sitter på "månen" och väntar på sin tur. Stian H & Lise N med sin Pointer "Aiko" som vann finalen med 1 VK m./ CACIT, i väntan på släpp under semifinalen.



"Bretongänget samlat innan upprop inför en ny spännade dag på fjället. Semifinal för VK-hundarna och Final för kvalificerade Artic Cup hundar. På bilden: Kurt, Per-Johnny, Lena Maria, Gunnar och A-G. "



" En samlad Joachim innan uppropet inför VK-kvalet. Miroi står det på bröstet. Miroi är Sveriges marknadsledande utbildningsföretag på distansutbildning och tillika min arbetsgivare sedan 6år tillbaka.

"Altaprövens stora Vinnarklass blev ett kraftprov för såväl hundar, domare som förare över tre långa dagar. Samtidigt som 80 VK hundar spred ut sig över Finnmark, drog unghundarna med 1 UKL i bagaget ut i terrängerna i ett tufft Artic Cup-kval och sedermera också i en spännande final. Som om inte detta vore nog så startades det också många kvalitetspartier i UK och AK som också fick plats på fjället. Att det krävdes många domare som ställde upp och dömde är ingen svår gissningslek i sammanhanget eftersom Artic Cup och VK:n döms av två domare per parti. Enligt uppgift var det hela 22 stycken domare som dömde under helgens jaktprov. Att få till detta är inte gjort i en handvändning kan jag som garvad provarrangör, men av pyttesmå prov i jämförelse intyga. Altapröven och Artic Cup är ett jättearrangemang att ro iland, vilket VFFK:s provledning med Dagfinn Nilsen i spetsen verkligen gjort med glans. Som tacksam deltagare ber jag att få tacka provledning och domare så mycket för ett mycket trevligt Altapröve 2011 . Jag lyfter på hatten och bugar mig och kommer tillbaka 2012 igen:-) När det kommer till mitt eget deltagande i vinnarklassen med Tess, så är jag mycket nöjd med helgen som gick. Tess gick mycket bra sökmässigt. Från kvalet gick Tess vidare som första hund utan fågelarbete, vilket innebar att hon var rangerad som nr: 7 efter de 6 hundar som hade lyckan att ha haft fågel & fågelarbeten under sina släpp, och blev premierade. Tess hade inte någon fågel i sina släpp vare sig i kval eller i semifinal, utan fick lita till att springa tillräckligt vackert för att komma vidare mot den hägrande finalen :-) Det senare gjorde hon verkligen, inte minst i semifinalen då hon sökte glimrande. Från semifinalen gick Tess vidare på sök rangerad som nr:3 i vårt semifinalparti, efter de två hundar med fågelarbeten och fina premieringar.

Anne Grethe och Cessna som jag delade boende med under helgen, kom med till semifinalen från kvalet men blev tyvärr utslagna där. För min egen del hade finaldagen kunnat få en bättre start än den nu fick. Efter upprop och finaltäckesutdelning till finalisterna, satte vi oss i våra bilar och började köra i kolonn upp mot finalterrängen i "Stilla". Ungefär 10 minuter innan vi var framme så ringde Anne G från sin bil på väg ut mot sin jaktprovsterräng. Hon meddelade mig kallt i telefon att hon inte älskade mig längre och inte ville att vi skulle träffas mer framöver. Detta blev naturligtvis en rejäl kalldusch för min del, eftersom jag tyckte att det hade börjat fungera bra mellan oss igen. Ett trist besked för min del som träffade mig med kirurgisk precision & utstuderad timing direkt innan finalen.... Jag bestämde mig dock där och då, för att försöka "stänga av" mina innersta känslor temporärt, så gott jag nu kunde, för att inte låta detta få förstöra finalen för mig och Tess allt för mycket och låta detta få avsedd effekt. Inte helt enkelt eftersom man ju definitivt inte är någon maskin, utan bara är av kött, blod och med känslor.......!!! Hade nu Anne bara kunnat ha sagt något om detta innan vi åkte från Lakselv till Alta hade jag ju fått med mig mina prylar från Lakselv och kunnat köra hem till Kiruna direkt från Alta och sparat 30 onödiga mil efter 3 tunga provdagar. Jag hade ju faktiskt åkt enkom till Lakselv innan Alta, för att avlasta just Anne med grabbarna under hennes jobbvecka för att hon skulle hinna ut med Cessna innan Altaprovet. Tack för kaffet, för detta kändes inte riktigt rättvist och juste. Nåväl slutet gott, allting gott och jag är nu hemma i Kiruna igen och slickar mina sår. Även om den semester jag tagit ut för att spendera i Laskselv tillsammans med Anne under påsken som vi planerat, nu kommer att få firas tillsammans med goda vänner & mina älskade hundar istället:-))) Det känns dock bra i nuläget som allt utvecklat sig.









Det blev nu trots allt detta kaos en fantastiskt fin och spännande finaldag på fjället med många duktiga hundar och en trevlig, hjärtlig stämning i finalpartiet. Det blev en dag som skulle visa sig sluta, betydligt bättre än den hade börjat:-) Tess gick mycket bra i sitt första släpp, frånsett att hon slog sig bakåt i terrängen den första minuten i starten, innan hon riktigt kom igång, tog tag i terrängen och sedan jagade glimrande. Hon gick mot Sven Wara:s duktiga Irländska Setter "Fax" som tog föringen i släppet från början men sedan försvann ur terrängen när Tess kom igång och pressade honom. Mot slutet av släppet tog Tess ett fint stramt stånd. Vi såg ripan sitta på en barfläck 15-20 meter framför henne. Domaren och jag skidade fram och jag gav resningsorder. Tess gjorde en kort resning, fick ripan på vingarna och satte sig snabbt. Utredning och apport var inga problem och hon lade sig med detta rangerad som nr: 2 efter Stian Henriksens Pointer "Aiko" som hade haft sitt fågelarbete med resning i släppet innan Tess skulle ut. Det var bara Aiko och Tess som haft fågelarbeten dittills. I släppet efter Tess fick sig även Vorsteh Dee-Dee ett fågelarbete med resning. Rangeringen var: Aiko på topp, Tess nr:2 och Jan-Egil Smuks SV Speldragets B-Dee-Dee nr:3 med fågelarbeten.Under andra rundan hände inte så mycket fågelmässigt annat än en fågeltagning utom jaktbart håll. Inte förrän Tess och B-Dee-Dee skulle ut i ett medvindssök i andra rundans sista släpp. "Aiko" hade då gått sitt släpp "rent", utan fågel och nu var det så dags för 2:a rundans sista par ut. Tess och Dee-Dee visade upp ett högklassigt medvindssök där Tess förde släppet. I slutet av släpptiden när jag bara gick och hoppades på att det inte skulle hända något minusbelastande för Tess och Dee-Dee:s del så kom Tess fel i vind in på en ripa som hon stökkade. Jag behövde inte ens blåsa sitt eftersom Tess momentant respekterade fågeln och satte sig, men det var ju en chans på fågel detta, vilket ödelade möjligheten till ett ev. ReserveCacit för Tess och Dee-Dees del. Släppet fortsatte och under släppets absolut sista minut stökkade även Dee-Dee två ripor, men var lugn. Ännu ett minus för hundarna och nu var definitivt chanserna för ett R-Cacit borta. Hade nu sista släppet varit rent så hade nog provet avslutats här efter 2 rundor med utdelande av Cacit och ReserveCacit. Så blev nu inte fallet. Flera hundar i partiet hade sökt glimrande och var utan minus eftersom de inte haft fågel i sina släpp och skulle med ett fågelarbete med resning kunna knipa Cacit och vinna provet. Det blev en spännande avslutning på dagen med ytterligare två rundor, men där de få chanser som dök upp ödelades av olika skäl. Den sista rundan var bara 5 minuter lång och i dagens allra sista släpp skickades Tess och Aiko ut för att omedelbart kallas in igen och finalen var över. Pointer "Aiko" fick 1:a VK m./ CACIT, Min egen Breton " Tess" fick ett 2 VK och SV B-Dee-Dee fick ett 3:e VK. Ett stort jättegrattis till Stian & Lise och inte minst "Aiko" som numera mycket välförtjänt kan titulera sig Norsk jaktchampion. En riktig kanonhund och en ruggig motståndare att möta:-)För egen del är jag supernöjd med vår insats sett över 3 tuffa dagar, även om Tess och jag får fortsätta vår jakt på ett CACIT eller ReseveCacit för att Tess skall bli klar NJCH. Säsongen och dagen avslutades på bästa sätt trots en trist start på denna Palmsöndag. Jag vill här också passa på att gratulera Roger Halvari så mycket för segern i Artic Cup 2011, med sin ES: Simo´s Joshi. Gammal är äldst, Roger det har du bevisat med detta och jag ser med viss bävan fram emot att få träffa på din Joshi och dig i VK så småningom. :-) STORT GRATTIS! Tess fick alltså 2 VK Finale på detta 3 dagar långa högstatusprov i Alta 2011 och hennes husse är väldigt, väldigt nöjd och stolt över hennes insatser under helgen. Nu tar vi nya tag på alla fronter och ser ljust på framtiden:-) Nu är det Påsklov för min del och jag drar upp till min timmerstuga längs Torneälven med mina 2 bästa kompisar och familjemedlemmar: Tarzan och Tess och firar Påsk :-)) Glad Påsk på er alla mina vänner:-)) (Genom att klicka på rubriken i inlägget kommer ni direkt till Vffk:s hemsida för Altapröven här finns också en dreiebok för finalen, släpp för släpp under rubriken "Altapröven online")

torsdag 14 april 2011

Mot nya djärva mål i Alta





Jag har nu tillbringat ett par dagar i Lakselv. Mestadels har det handlat om att sköta mitt jobb härifrån denna vecka och avlasta Anne lite med grabbarna och hushållsarbete så att hon skulle hinna ut med Cessna en träningssväng, även jag hann ut på en 2 timmars trimtur med Tess i går eftermiddag inför Altaprovet och VK-kvalet i morgon fredag. Detta blir vårsäsongens sista jaktprov och hoppas ju och drömmer om premiering i kval och semifinal och finalplats på söndag. Vad gjorde man annars på startlinjen med fullladdad breton i kopplet och taggad till tusen själv. I eftermiddag tar jag turen från Lakselv till Alta. Jag har under dagen parallellt med jobbet varmrökt lite lax samt packat i hop mina pinaler för ett nytt härligt jaktprov. Sedan blir det semester & påsklov för min del först i Lakselv och sedan med fjällturer från stugan i kiruna med sik och rödingfiske.

måndag 11 april 2011

Ingen premiering i VK-finalen på Altevatn


Jaktprovet på Altevatn präglades av hårt väder och besvärliga siktförhållanden och "lätta ripor" i de mer väderutsatta jaktprovsterrängerna.


VK-kvalet:

I VK-kvalificeringen under lördagen så gick det ut två kvalpartier. Det ena partiet gick i Koirvassdalen och det andra partiet tog skoter ca.2,5 mil längs Altevatnet ut till Vargneset. Det snöade och stormade så att man periodvis inte kunde se mer än 50 meter framåt. Partiet som gick in i Koirvassdalen fick vända pga ovädret och söka sig till mer skyddad terräng. Själv så gick jag med Tess i det andra kvalpartiet ute på Vargneset. När vi kom fram till Vargneset så blåste det och snöade det så kraftigt så jag funderade på hur vi skulle kunna ha en chans att se hundarna i stormen. Snöfallet avtog dock lite och även om vinden under första rundan höll i sig, och snödrevet piskade över våra huvuden bitvis. Tess hade första släpp, efter en kall och blöt skotertur. Inget drömscenario direkt. Vi hade inga fåglar i hennes två släpp, men hon sökte mycket bra och hade bra tryck i benen och inga minus i övrigt så vi gick till final på sök. När vi vände upp mot vinden och började gå tillbaka mot skotrarna efter lunch, då Tess redan sprungit klart för dagen , så mojnade vinden lite. Under denna begränsade tid lyckades fyra hundar få till fågelarbeten och bli premierade från vårt kvalparti. Tess blev rangerad som nr: 6 efter dessa 4 premierade hundar samt Kv Raipas som blev nr:5 på sök. I det andra kvalpartiet inne i Koirvassdalen så blev inga hundar premierade pga "lätta ripor" och hårt väder.


VK-finalen:

Under söndagens VK-final som gick inne i Koirvassdalen var 18 hundar kvalificerade. Nu hade vinden lagt sig, men det snöade blötsnö och sikten var bitvis ganska begränsad. Fåglarna verkade vara lätta på vingarna efter ett par dagar av oväder. Vi hittade spår efter dem, men de verkade flyga undan för hundarna utanför håll att kunna se dem och lämnade bara spår efter sig. Tess visade upp ett bra sök, med bra tryck som hon höll ihop på ett mycket bra sätt. Hund efter hund åkte ut av diverse orsaker. Vissa höll inte kontakten och blev borta för mycket, andra blev för försiktiga och hade för många tomstånd. Några hundar gick för dåligt och blev hemskickade av denna anledning. Efter två rundor så var det bara 4 hundar kvar av ursprungliga 18. Efter den tredje rundan så var det bara Rune Hoholms P Nemi och min egen Tess som var kvar och kämpade om Cacitet. 5-6 minuter inne i fjärde släpp som företogs i medvind så kastar sig Tess i stånd 200 meter ut framför oss. Jag anmäler stånd men när vi är 100 meter från Tess så lättar riporna framför henne. Jag skjuter i luften, även om jag vet att hållet är alldeles för långt. Det var den enda situationen i finalen denna dag, där det bevisligen fanns fågel framför stående hund. Med detta så avslutades VK-finalen utan premieringar. Mycket tråkigt. Tess och jag gjorde vad vi kunde och jag är mycket nöjd med hennes sök dessa dagar. Det känns som tiden med skendräktigheten nu är över lagom till att vårens jaktprovssäsong nu lider mot sitt slut. Nästa helg spänner vi dock bågen igen, när vi drar till Altapröven och 3-dagars VK där. Sedan blir det en välförtjänt påskledighet:-)

torsdag 7 april 2011

Nu tillhör vi Team Appetitt :-)








Det är med stor tacksamhet, stolthet och glädje som jag kan informera om att jag och mina hundar nu har ingått ett sponsorsamarbete tillsammans med Appetitt Hundefor och Agripet AB. Vi tillhör nu Team Appetitt i Sverige. Jag vill passa på att tacka Robban Rosén och Agripet AB så mycket för förtroendet och ser fram emot ett fruktsamt samarbete :-) Genom att klicka på rubriken i detta inlägg, kommer ni direkt in på Appetitt:s hemsida. Ett stort tack för förtroendet :-)

tisdag 5 april 2011

En vanlig tisdagseftermiddag i mitt liv








Strålande sol och värmegrader. Efter en hel förmiddag framför datorn så bestämde jag mig snabbt för att ta med mig hundarna på skotern upp till stugan. Lennart följde med i skoterkälken efter ett kort telefonsamtal. Packade ner kameran och 1,5 liter kaffevatten och svängde sedan förbi Lennart på vägen ner mot Kurravaara. Skoterföret var förvånansvärt bra med tanke på den varma temperaturen. I skogen slog det dock igenom. När vi kommit upp till stugan skottade vi undan snö som rasat från taket. Jag passade på att tanka Wallaskaminen. Efter att ha kokat kaffe som avnjöts ute i vårsolen och sedan skottat av altanen, så fick hundarna springa lite i skoterspåren. Vi körde upp mot Vakkakoski för att kolla in isläget på älven där rautasälven och torneälven rinner ihop. Vaken hade inte öppnat sig nämnvärt. Ett säkert vårtecken visade sig, utan att jag hann föreviga det med kameran som låg i bak på skoterlådan. Årets två första svanar flög upp och fortsatte sin färd norröver. En fantastisk dag och ändå bara en helt normal tisdagseftermiddag i Joachim Almgrens liv. Jag är en lycklig man :-)