Småviltsjakten startade den 25/8 med en sämre fågeltillgång än på mycket länge. Det var dåligt med stamfågel redan i fjol höst och i vintras i större delen av kommunens 20.000 kvadratkilometer stora område. Att först lämmelbeståndet som var på uppgång förra hösten kraschade till följd av ordentliga blidväder efterföljt av sträng kyla vid ett par tillfällen i vintras förbättrade inte direkt ripans situation, eftersom rovfåglar, rävar och andra predatorer måste äta oavsett om det finns lämmel eller inte. Det som blir kvar på matsedeln är då bl.a ripor. När sedan kläckningen av ripkycklingar också slog helt fel, pga blötsnö, blåst och regn under kläckningsveckorna i försomras så blev kraschen ett faktum. Inventeringsresultaten och rapporterna från jägare under den gångna hösten har sagt samma sak, det är mycket, mycket dåligt med fågel generellt sett i Kirunafjällen.
Länsstyrelsens styrinstrument i form av baglimit och kvoteringar samt avlysningar av områden från småviltsjakt används över huvudtaget inte i syfte att skydda beståndet. Däremot så avlyser samma Länsstyrelse, varje år stora områden i fjällen under falsk förespegling av renskötsel, där i stället en omfattande älgjakt bedrivs utan insyn från utomstående. Sedan regeringen förstörde jaktreformen från 1992/93 så finns heller inga verksamma begränsningsverktyg i övrigt att tillgå för att säkra upp fjälljaktens vidare existens för oss i Sverige boende. Inte ens att dra ner antalet tillgängliga kvoteringsdygnskort för de mest eftertraktade ripjaktsområdena har länsstyrelsen lyckats med trots ripinventeringarnas entydiga resultat. Baglimiten är också satt till 8 ripor per dag, oavsett om tillgången på fågel är bra eller dålig som en statisk siffra. Vad skall vi då med baglimit till? De bra åren behövs ingen baglimit ur beståndssynpunkt och de dåliga åren så har vi inte någon möjlighet att komma upp till dagskvoten ändå. Vad är detta för förvaltning? I Norge ändrade man baglimiten direkt efter ripinventeringsrapporterna som kom in. Man drog ner baglimiten till 2 dalripor/ jägare och dag. Detta gjorde man dels på Finnmarkseiendomen men också i övriga delar av norra Norge på statens mark. Många talar om att ripjaktens predation inte betyder något i det stora sammanhanget, men lokalt gör det definitivt det under de sämsta ripåren. Att man från Svenska statens sida nu tillåter allt och alla att göra precis som de vill på Svensk mark och jaga i princip obegränsat tär definitivt på stamfågelbeståndet ett år som detta när det inte finns så många kycklingar. Att länsstyrelsen sedan tagit bort bevakningen totalt, frånsett några tältmätarturer första jaktveckan för vanliga ripjägare som alla ändå har kort, är inte tillfredsställande! Länsstyrelsen silar som vanligt mygg och sväljer kameler. På västfronten intet nytt...... Samtidigt kommer flertalet rapporter från småviltsjägare på fjället, som på statens mark, stött på den fyrhjulsburna typen av älgjägare med tillåtelse att framföra fyrhjuling i andra sammanhang än på jakt, som driver älg och jagar från dessa fordon helt öppet ogenerat i strid mot all jaktlagstiftning som om det vore laglig verksamhet. Var är Länsstyrelsens tjänstemän då? Jo då har man fullt upp med att blunda med huvudet djupt nere i sanden! När samma typ av älgjägare på andra håll i vår kommun jagar på privata marker med samma typ av metoder och skjuter älg precis framför fötterna på markägaren och denne sedermera kontaktar jaktfunktionen i Jokkmokk och ställer sig frågande till hur detta kan få fortgå får frågeställaren, av chefen på enheten veta att det är deras eget fel att de inte talat om för "de fyrhjulsdrivna jägarna" att man avsett att jaga på sin egen mark detta år och därigenom får skylla sig själva!
Skall det verkligen behöva vara så här? Vart är vi på väg? Hur skall något kunna bli bättre om det bara blundas!
Nu kommer en tidsperiod när de fåtal stamtjädrar som i år finns kvar börjar gå upp på grusvägarna under tidiga mornar för att picka grus. Samtidigt med detta vaknar även ett antal bilburna jägare med rymligt samvete i jaktetiska frågor eller Michelinpyrschjägare som de också kallas. Förr om åren har den frivilliga bevakningskåren varit ute och stämt i bäcken för denna illegala men ändå ganska vanligt förekommande verksamhet, många gånger tillsammans med polisen i koordinerade insatser. Efter Länsstyrelsens avveckling av den frivilliga jakttillsynen och polisledningens bortrationalisering av existensen av denna brottstyp, så återstår nu bara Länsstyrelsens jaktfunktion i Jokkmokk som bevakningsenhet. Dessa gubbar är enbart pappersvändare och inget annat, och har inte en aning om var, när och hur denna jakt bedrivs i Kiruna Kommun. Jag hoppas verkligen att Mr T och grabbarna avsätter lika mycket resurser till att vakta de fåtaliga stamtjädrarna på våra grusvägar, som man nu spenderat under första jaktveckan för att jaga tjuvtältande småviltsjägare med från helikopter. Kanske skulle man också kunna engagera sig något litet i hur fjälljakten på älg ser ut i verkligheten och bedrivs i praktiken. Men det senare verkar man inte våga ta i! Då är det betydligt enklare att blunda och skylla på resursbrist från chefernas sida!
Lycka till med (den fortsatta?) jakttillsynen ni LST- gubbar i Jokkmokk och skål för ert strutsbeteende? Vad skall vi egentligen med er dyra pappervändare på Länsstyrelsens jaktfunktion till, som enbart kostar oss skattebetalare pengar?
Money for nothing eller........? Bevisa gärna för oss gräsrötter att kritiken inte är relevant, men bevisa det i praktisk handling och inte i ordslalom!
Tess njuter av Dovrefjäll, Myskoxar och ripor....
Tess väntar på sin tur.
Tess lyckades ta sig till semifinal i Norskt Derby. I kvalificeringen så var hon en av de 15 hundar av totalt ca. 130, som lyckades bemästra de mycket svåra förhållandena och fixa ett fågelarbete. I vårt kvalparti på 19 hundar var det enbart 2 hundar som klarade av fågeln. Tess och Rinvassöyas Chako. Tess ledde vårt parti hela den första rundan. I andra rundan övertog Chako ledningen med ett bättre sök. Vi hade mycket fågel, som dock var lätta på vingarna i kombination med svåra vittringsförhållanden. Alla hundar i vårt kvalparti hade rejäla chanser på fågel. Tess tog till vara på sin enda chans. Tyvärr så fick hon inte visa resning eftersom hennes
