Jag hade jobbat undan för att hinna komma iväg tidigt denna torsdag i början på november. Tidigt blev det nu tyvärr inte trots allt, och jag kom inte iväg förrän runt 17.30 på min 53,5 mil långa resa upp till Anne i Lakselv, mitt i Finnmark. Resan gick bra och jag passerade Vittangi, Karesuando, Enontekiö, gränsstationen mellan Finland och Norge, samt Kautokeino utan minsta bekymmer. Det var dock mörkt ute och vägen hade blivit avsevärt sämre plogad och underhållen när jag passerade gränsen mellan Finland och Norge. Från en riktigt bra plogad väg till rena tvättbrädan, men med is på...! Det gick därför inte att köra mer än 70 -80 km/tim på norsk sida, Kautokeino passerades alltså utan bekymmer, och jag var pigg och glad. En kopp kaffe med en smörgås hade jag fått i mig, samtidigt som jag rastade mina hundar vid en parkeringsficka efter vägen. Nu var det ju bara ca. 20 mil kvar till Lakselv tänkte jag högt för mig själv, när jag körde ut ur Kautokeino. Jag hade precis passerat husen i byn Hemungeauvdi ( felstavat) och kört runt en kurva: där mitt på vägen framför mig stod 3 renar, ca 40-50 meter framför bilen. Jag pumpbromsade, försökte styra undan men kände att däcken släppte på den uruselt plogade vägen och att jag skulle hamna i diket om jag försökte, ochvart skulle jag ta vägen? Det fanns ingen plats! En ren stod med sidan till, helt stilla mitt framför bilen, och trots att jag bara körde ca. 70 km/tim hade jag inte en chans. Pang! Jag skickade renen 40 meter framåt efter den isiga vägen, och där låg den och tittade på mig oförmögen att kliva upp men fortfarande vid liv. Efter ett snabbt samtal till Anne ringde jag till polisen för att anmäla olyckan, sedan var det bara att avliva renen. Jag hade med min kniv i jaktryggsäcken och stack den i nacken på renen. Någon minut senare så var den död. Båda fjärrljusen, och höger strålkastare med insats och glas var krossade. Motorhuven gick heller inte att öppna och jag var mycket orolig för att kylaren skulle ha sprungit läck. Inget synligt droppande av glykol under bilen gjorde dock att jag kunde fortsätta min färd mot Lakselv, de kvarvarande 17,5 milen och 1,5 timme försenad. Lyset på bilen var nu inte mycket att hurra för, men bilen gick i alla fall. Men det var en nervös färd, för jag visste ju inte säkert om allt var ok. Strax före 02.00 var jag framme. Jag hade haft en sagolik tur, trots allt. Jag var oskadd, bilen gick att köra med, kylaren var hel och jag hade inte behövt bärgning. Det var med stor lättnad jag rullade in på Annes gård :-) Anne hade gjort sushi som smakade underbart där på morgonkvisten. Resten av vistelsen i Lakselv blev som vanligt underbart härlig. Ripjakt under fredagen, jaktträning med Norsk bretonklubb på Hatter under lördagen samt fest med Vestfinnmarks fuglehundsklubb på lördag kväll,vi hittade på en massa skoj tillsammans med Endre och Bjarte under veckan och tiden bara flög iväg för oss. Jag körde hem till Kiruna med den trasiga bilen efter 6 fina dagar i Lakselv. Väl hemma så hade Pappa lyckats få tag på en begagnad strålkastarinsats samt 2 nya fjärrljus som också monterades på direkt. Nu längtar jag efter Anne och grabbarna igen så det skriker i kroppen......
I lördags var det dags för skoterpremiär. Jag körde upp till stugan från Kurravaara. Skönt vinterväder med 15 minusgrader och med ett härligt ljus. Tarzan & Tess fick springa sig trötta framför skotern. Väl uppe i stugan så blev det till att spåra upp samt skotta en del. Vi har fått mycket snö nu och vintern har redan etablerat sig ordentligt. När det gäller isarna så verkar de vara förrädiska i år. Det hann aldrig bli riktigt kallt i backen och isarna hann aldrig lägga sig riktigt innan den isolerande snön kom och lade sig på det tunna islagret. Strömfåran i Torneälven är fortfarande öppen, men Alajärvi har lagt sig. Nu har dock vintersäsongen startat på riktigt, och det glädjer mig :-) 
Det var lördag morgon och datumet den 13:e november. Jag var på väg till fjälls med hundarna för att jaga. Kameran var med och vädret så där otroligt härligt så att det bara inte gick att stå emot frestelsen att ta några bilder innan jag drog vidare efter E10:an upp mot Abiskohållet till.
