www.jaktreform.nu

Nu finns hemsidan för nyheter, debatt och information om svensk naturresursanvändning och om fjälljakten och fisket i framtiden utlagd på internet. Ett av målen med "vår rörelse" är att skapa opinion och tvinga regeringen och inte minst Centerpartiet att backa bandet och återställa rennäringsförordningens tredje paragraf, så att Sverige återigen kan ta tillbaka kontrollen över sin Svenska fjällnatur och fjälljakten igen. Detta på samma sätt som övriga europeiska länder gör för att skydda sin natur från en allt för stor anstormning av jägare. I Sverige står sedan jaktsäsongen 2007/2008, dörren helt vidöppen för alla de 7,5 miljoner Europeiska jägare som vill komma hit och jaga på statens mark ovan odlingsgränsen. Nu har vi formerat och organiserat oss och kommer se till att den jagande svenska befolkningen inte glömmer centerns och regeringens svek i fjälljaktsfrågan. Gå in på http://www.jaktreform.nu/ och ge ditt stöd i denna fråga.

Andra frågor som kommer att drivas på hemsidan är bl.a regeringens beslut att nu öppna upp för utbyggnad av minivattenkraftverk i mindre strömmande vatten genom förändringar av den gröna elcertifikatlagen som är mycket korttänkt och panikartat beteende. Denna fråga kan också följas på http://www.westrin.se/ .

Inspirerande hemsidor som manar till kamp för fjällens framtid

Att fjällen, fisket, fjälljakten och naturresursanvändningen ligger mig varmt om hjärtat behöver ingen som känner mig närmare betvivla.

Delta gärna i debatten och kampen om en hållbar utveckling i våra fjällområden. Kunskapen om hur "verkligheten" ter sig i våra perifera fjälltrakter, bland centrala beslutsfattare
i regering och statliga myndigheter visar att det finns mycket okunskap och ovilja att råda bot emot inom detta område. Ibland blir man förundrad över oviljan och oförmågan att se verkligheten som den är t.o.m på så nära håll som på Länsstyrelsenivå, exempelvis i jaktillsynsfrågan. Delta gärna aktivt - Alla krafter behövs!

Den som stått på barrikaderna längst när det gäller naturresursfrågor, avseende fisket och räddandet av våra älvar och fiskevatten är vännen Gunnar Westrin i Råneå.
Gunnar är en kämpe som genom åren spridit budskapet och kunskapen mycket framgångsrikt till Svenska folket och kan med fog titulera sig som Sveriges mest välkända fiskeboksförfattare, tillika bloggare, fiskejournalist, föredragshållare, inspiratör och debattör på detta
område. Hans hemsida är mycket inspirerande och upplysande: http://www.westrin.se/

En annan kämpe, som jag lärt känna under vår gemensamma kamp mot regering och myndigheter för fjälljaktens fortlevnad och bevarande är Michael Fossum, Gotland.
Michael har etablerat en mycket intressant och inspirerande hemsida med bl.a eget debattforum, gästbok samt betraktelser kring nyttjandet av fjällen, jakten, hundhållning och inte minst Engelska settrar. Debatten kring myndigheternas okunskap och många gånger dåligt underbyggda beslut i dessa frågor får stort utrymme. Med sina sylvassa insiktsfulla inlägg, tagna i en ironisk och humoristisk ton borde såväl politiker som pampar inom jägarförbundet klara av att förstå, och ta lärdom, av kritiken från jägare och fjällfarare på gräsrotsnivå om hur verkligheten ser ut på riktigt. Att Fossums sidor propagerar för Engelsk setter i en lite väl okritisk ton, tvingas man väl som bretonägare att stå ut med, även om devisen " Bättre liten och rapp än stor och slapp" personligen passar mig bättre i fråga om val av hund.

Adressen till sidan är: http://www.engelsksetter.se/

Jakttillsynen i Kiruna & Norrbotten har varit i det närmaste obefintlig under jaktsäsongen 2007/2008.

Karl-Erik Brösth - Polis från Jokkmokk, kritiserade i dag öppet, såväl polisledningen centralt i länet såsom Länstyrelsen i Norrbotten för den näst intill obefintliga jaktbevakningen i Norrbotten. Det var TV4 Norrbottens lokalnyheter som nu imorse gick ut med kritiken till allmänheten i ett repotage. Karl-Erik som skrivit ett skarpt formulerat brev till såväl Länspolismästaren som till Landshövdingen med anledning av den omfattande tjuvjakten i länet som tillåts florera i det närmaste ostört trots att myndigheterna känner till problemet väl.

Brösth menar vidare i intervjun att en ökad satsning på jaktbevakning måste till för att komma till rätta med problemet, från såväl Länsstyrelsens Naturbevakare samt Polisens sida. Dessutom måste en satsning ske på de ideella och frivilliga jakttillsynsmännen för en ökad närvaro på fjället.

Karl-Erik Brösth har helt rätt i sin kritik, enligt min egen erfarenhet som fd. förordnad jakttillsynsman. Det finns nämligen inte en enda förordnad jakttillsynsman i Kiruna sedan 2008-01-01. Länsstyrelsen i Norrbotten har inte förnyat några jakttillsynsförordnaden alls för 2008.

Såväl Landshövdingen och Länspolismästaren slog i från sig kritiken, med att det inte finns resurser för ökade satsningar för att bekämpa faunakriminaliteten.

Men är det verkligen enbart en resursfråga från Länsstyrelsens sida????????

Länsstyrelsens jaktfunktion under ledning av Jan-Olof Westerberg och Erik Gustavsson har inför jaktsäsongen 2007/2008, arbetat aktivt och strategiskt för att avveckla den frivilliga jakttillsynen i Norrbotten helt. Det började med ett arrogant formulerat brev till samtliga frivilliga jakttillsynsmän av "take it or leave it"-karaktär där innebörden var att göra det så omöjligt som det bara gick, för de ideella bevakarna att kombinera jakttillsyn med egen jakt. Vilket är ett omöjligt krav att gå med på för alla inbitna jägare tillika jaktillsynsmän under den korta fina höstjakten. Efter upprepade brev till landshövdingen och ett "krismöte" på begäran av landshövdingen, med Torsten Nilsson veckan före jakten, kom sedermera ett brev från Länsstyrelsen som fick bägaren att rinna över fullständigt för oss tillsynsmän i Kiruna.

Ett ensidigt önskemål och krav från länsstyrelsens sida om ökad tillgänglighet och närvaro på fjället från oss frivilliga bevakares sida, vilket vi gärna ställt upp på, om "herrarna" inte på nästa rad hade "tackat för välviljan", genom att samtidigt dra in möjligheten för oss att få köpa specialjaktkortet för jakttillsynsmän, som vi fått lösa till fullt pris tidigare år, och som motsvarat det område vi haft tillsynsförordnande på. Detta för att motivera och möjliggöra en kombination av jakt och jakttillsyn för oss bevakare som inte har någon annan ersättning alls för vårt jobb. Vi hade brevledes även försökt att förmå Länsstyrelsen att försäkra upp oss för personskada som uppkommer under tjänsteutövning, samt få en garanti på att vi står skadeslösa ekonomiskt vid skada på vår egendom, när vi använder egen bil och snöskoter i tjänsten, vilket man i samma brev också avslog. Nu hade man från jaktfunktionens sida lyckats med det man varit ute efter hela tiden nämligen att "reta upp oss så kraftigt, att vi frivilligt skulle lämna in våra brickor". Vi gick i strejk, men kommer inte lämna in våra brickor frivilligt. Detta speglades av media under hösten i tidningar och radio.

Alla jakttillsynsmäns förordnanden gick sedermera ut 2007-12-31 och ingen har hört något från Länsstyrelsens jaktfunktion i Jokkmokk sedan dess. Idag finns alltså inga frivilliga jakttillsynsmän kvar och polisen har enligt initierade uppgifter inga avsatta och budgeterade timmar för faunakriminalitet alls. Förutom Länsstyrelsens egna 3-4 Naturbevakare i Kiruna/Gällivarefjällen finns nu ingen närvaro alls på tillsynssidan.

Jan-Olof Westerberg uttalade sig i TV under hösten & i samband med "Jägarförbundets mygelhärva" att man i år 2007/2008 haft den bästa jaktbevakningen i mannaminne, som man bedrivit helt med egen länsstyrelsepersonal under småviltsjakten. Den jakttillsyn som utförts av länsstyrelsen i Kiruna kommun under höst och vinter, inskränker sig till 3 - 4 bevakningsdagar under småviltsjaktens första en och en halv vecka och som utfördes med helikopter. Med vetskap om hur många helikoptertimmar som man bränt på dessa få dagar, så har denna bevakning motsvarat kostnaden för 8-10 helårsbudgetar för den frivilliga bevakningsgruppen i Kiruna, som haft 50.000 kr per år i budget utan inflationsuppräkning,vilket den varit så länge som någon kan minnas.

Tips om tjuvjakt från bil och motorfordon efter tjäder på grusvägarna har inkommit, likaså tips om olaglig snarning av tjäder samt den sedvanliga och normala älgjakten från fyrhjuling som det också kommit tips om. Tips som under hösten legat obearbetade. Den frivilliga gruppen arbetar normalt preventivt med insatser på de arenor som tipsen härrör i från och under rätt årstider framförallt. Genom Länsstyrelsens ovilja och oförmåga har dessa återkommande insatser lämnats utan åtgärd eftersom jakttillsynen i denna kommun legat helt i träda. Efter Länsstyrelsens "bombmatta" av tillsyn den första jaktveckan har i princip ingen tillsyn förekommit. Att kalla detta för den "bästa jakttillsynen i mannaminne" som Jan-Olof Westerberg gjorde i TV i höstas, är lite väl magstarkt för oss som lever i verkligheten!

Tack Karl-Erik Brösth för ett bra inlägg i tjuvjaktsdebatten, vi är många jakttillsynsmän som sluter upp bakom dig och håller med dig!!!!

Att en ökad jakttillsyn enbart skulle vara en ekonomisk resurs & prioriteringsfråga som landshövdingen uttalade sig om i TV4 i morse är mot denna bakgrund definitivt en sanning med modifikation som jag ser det. Använd och omfördela medlen som finns på ett vettigare sätt och börja samarbeta med de personer som finns tillgängliga, har lokalkännedom och som får in tipsen från allmänheten, så ökar inte kostnaderna för Länsstyrelsens jakttillsyn totalt sett. Men detta kräver att tjänstemännen på jaktfunktionen måste börja prata "med" oss och inte enbart "till" oss. Utnyttja resurserna som finns på ett bättre sätt och visa lite hyfs, det är allt vi begär!

Joachim Almgren

Hur kommer formerna för småviltsjakten att se ut 2008/2009 ??

"Orosmolnen tornar upp sig vid horisonten"

Jag läste på jaktjournalens hemsida att Länsstyrelserna i Västerbotten & Jämtland nu tagit beslut om att behålla kommunkorten för fjällkommuninvånarna i länen till kommande jaktsäsong 2008/2009 i kombination med sedvanlig försäljning av dygnskort till övriga jägare. Däremot blir det inga länskort där. Man väljer att behålla kommunkorten, vilket Magnus Kindbom genom uttalanden från Jordbruksdepartementets sida även öppnat dörren för, trots JK:s beslut att utdöma skadestånd till helikopterbolag i Norrbotten pga Länsstyrelsen i Norrbottens jaktregler som enligt JK stred mot EG-rätten jaktåret 2005/2006. På samma hemsida stod det igår att läsa, att Metalls fackklubb på SSAB i Luleå nu tagit ställning i småviltsjaktsfrågan. Metalls fackklubb på SSAB propagerar nu för att Länsstyrelsen i Norrbotten skall släppa årskorten fria till alla som vill köpa dem, i hela Europa, och att dessa kort skulle delas upp i ett fjälljaktkort som sträckte sig från björkskogsbältet och högre i terrängen samt ett kort för jakten i barrskogsbältet på statens mark ovan odlingsgränsen.

Förhoppningsvis så lyssnar inte Länsstyrelsen i Norrbotten på Metalls fackklubb på SSAB. Dessa verkar uppenbarligen inte ha en aning om hur terrängen längs fjällkanterna nordost om Kiruna ser ut. Utseendet på terrängen omöjliggör en sådan uppdelning. Man verkar heller inte ha upplevt hur jakttrycket utvecklat sig i Kirunafjällen på de ej avlysta, jaktbara och gynnsammare ripbiotoperna av fjällområdet de senaste åren. Hade man suttit på denna kunskap så skulle man nog aldrig våga sig på att komma med ett så ogenomtänkt förslag.

Då är alternativet att gå samma väg som Västerbotten, ett betydligt smartare drag. De som bor i fjällkommunerna gör det till största delen på grund av möjligheterna till jakt, fiske och friluftsliv till fjälls. Detta trots att man genom sitt aktiva val väljer att behandlas som en andraklassens medborgare, med betydligt sämre sjukvård trots samma landstingsskatt, sämre kommunikationer och vägar, dålig eller ingen mobiltäckning på många platser etc. Det står dessutom vem som helst fritt att flytta hit till denna verklighet.

Jobb finns det här !!!

Hur skall glesbygden kunna utvecklas om naturresurserna, exempelvis jakten, skall delas ut nästan gratis. Detta gynnar enbart en massinvasion av jägare, långt över vad naturen tål och som enbart förbrukar resursen. Inte ens turistindustrin kan se några fördelar med detta, frånsett ett par helikopterföretag, (transportbolag), som även fortsättningsvis då har möjlighet att flyga ut för mycket folk, åtminstone ett tag till!

I förlängningen slår detta definitivt undan benen för all industri i våra fjällkommuner. Svårigheten att rekrytera nyckelpersoner kommer att öka ytterligare när inte ens fjälliv, jakt och fiske av någorlunda kvalitet längre finns att erbjuda. Hög kommunalskatt, dåligt företagsklimat enligt entydiga undersökningar(i Kiruna), samt andra klassens sjukvård som Landstingsledningen nu aktivt jobbar för att montera ner ytterligare, är definitivt inte nog lockande, för den attraktiva nyckelkompetensen av arbetskraft? Fjällen, fisket och jakten är något som vi definitivt måste värna om, det är dessa element som vi älskar och lever för och som vi måste vårda ömt såvida glesbygden skall ha någon framtid.

Skall nu de redan överbeskattade naturresurserna göras än mer lätttillgängliga för Europas samlade jägarkår genom årskort för alla? Detta skulle i så fall helt omöjliggöra för Länsstyrelsen att kvotera och styra jakttrycket i de produktiva, jaktbara och mest eftertraktade ripbiotoperna. Detta skulle innebära att alla jägare riskerar att stå utan ripjakt för en lång tid framöver. Låt skadan efter höstens invasion av jägare de tre första jaktveckorna i Kirunafjällen, ett mycket dåligt ripår som detta, läka ihop först innan fjälljakten marknadsförs som en billig reavara på ett lågprisvaruhus.

Låt i stället kommunkorten för fjällkommunborna bestå och kvotera jaktområdena på fjället ännu hårdare för dygnskortslösarna, så att jakttrycket kommer ner till en för framtiden hållbar nivå. Om man skall våga sig på att "svära i kyrkan", så är det faktiskt betydligt bättre för framtiden, att Länsstyrelsen i Norrbotten enbart säljer kvoterade dygnsjaktkort för fjälljakten till alla, än att man går SSAB:s fackklubb till mötes, och genom detta riskerar att ödelägga naturen fullständigt. Tillgången på fågel är och har varit mycket dålig generellt sett i Kirunafjällen denna höst och vinter. Jag tror personligen inte att vi ännu nått bottennivån i tillgången på fågel. Nästa jaktsäsong blir troligtvis ett bottenår, innan tillgången på fågel förhoppningsvis börjar vända uppåt igen så sakteliga. Jag hoppas för mina hundars skull att jag har fel!

Fjällnaturen & Fisket - en oändlig resurs??????

Ovan: Influgen fiskegäst från södra Sverige som inte tyckte om trängseln på fjället, men som trots allt lyckats få en harr över minimimåttet...... Högra bilden visar 4 finska fiskare på andra sidan jokken som tältade ett stycke nerströms...

Några av alla de 72 tält som vi räknade ihop under samma flygning......

Leavasjokk, Vällijokk och Rautasälvens övre delar har fullständigt invaderats av influgna fiskegäster de senaste åren. Vissa sträckor av dessa perifera fjälljokkar kan lätt jämföras med armbågsluckefisket som bedrivs i många put and take-vatten i södra Sverige. Är det detta vi söker när vi flyger ut till fjälls??

En bevakarkollega vid en gömd båt mitt på fjället som enligt ett

ögonvittne använts vid nätfiske i en liten rödingsjö, samt i ett av en närliggande jokks selbildningar någon vecka innan vår tur. Detta utfört av mindre nogräknade inslag av lokalbefolkningen vilket förvärrar situationen ytterligare. Detta ofog snabbar naturligtvis på ödeläggandet av fiskebestånden i dessa karga vatten, som ett gott komplement till helikopterföretagens kortsiktiga ekonomiska tänkande, där mycket aldrig kommer att vara nog!

När jag nu tvingas ta det lugnt för att läka mitt nyopererade bråck så har jag haft gott om tid att reflektera över det starkt ökande antalet fiskare och jägare i vår fjällvärld de senaste åren. Antalet fiskare kring våra karga och känsliga fjällvatten har ökat explosionsartat de senaste 8-10 åren. Trängseln och fisketrycket vid våra fjälljokkar är så nära bristningsgränsen som man kan komma.

Nedskräpningen och campingskadorna är omfattande till fjälls. Armbågsluckefisket har blivit ett begrepp t.o.m vid de mest avlägsna fiskevattnen i Kirunafjällen. Att Tavvaätno var tvunget att stängas av helt under 6 år i slutet på 90-talet och i början av 2000-talet pga. totalkraschat fiske verkar redan ha fallit i glömska, trots att detta vatten ännu inte hämtat sig från den kraschen.

Nu är det Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens övre delar samt Alesätno som är på mycket god väg att gå samma öde till mötes! De senaste 4-5 åren har helikopterföretagen fullständigt spytt ut fiskare till dessa vatten för kortsiktig ekonomisk vinnings skull, utan tanke på vad vattnen och naturen tål. Inget av våra helikopterbolag är bättre än något annat i det fallet.

Detta är samma typ av helikopterbolag som nu krävt länsstyrelsen och staten på skadestånd för att man brutit mot EU:s regler och genom JK nu även tilldömts pengar för förlorade intäkter från ripjakten 2006. Detta efter att helt nödvändiga, begränsande regler infördes från Länsstyrelsens sida, för att i någon mån försöka skydda fjällen från de senaste årens fullständiga invasion av influgna ripjägare i fjällen på statens mark ovan odlingsgränsen.

Dessa regeländringar infördes efter den uppdagade och uppmärksammade ripslakten som 4 norrmänn gjorde sig skyldiga till inom Saarivuomas renskötselområde hösten 2005. Denna upptäckt som många initierade lokala jägare och bevakare sammstämmigt vittnade om som toppen på ett isberg av överträdelser från baglimitsystemet, vilket naturligtvis inte skall skyllas på helikopterföretagen i sig, utan på de mindre nogräknade jägare som burit sig dumt åt.

Faktum kvarstår dock att några få bolag flugit ut för mycket folk under en för lång tid för att naturen skall orka med att bära jakt och fisketrycket och slitaget från för många camper totalt sett.......

Kommer dessa helikopterbolag att i förlängningen kunna kräva staten på skadestånd ytterligare en gång, när fisken och riporna visar sig vara i det närmaste slut om några år, och bolagen inser att ingen fiskare eller jägare längre vill gästa vårföre detta fjällnatur? Eller flyttar man bara sin verksamhet och flyger ut folk någon annanstans då????

Huvudproblemet är ju trots allt inte de bevisade övertrampen, och de som missköter sig, utan den allt för stora mängd fiskare och jägare som flygs ut av helikopterföretagen och som blir till ett stort problem, oavsett hur rädda om fjällnaturen dessa jägare och fiskare än försöker vara.

När jag tillsammans med en bevakarkollega flög över ovan nämnda fjälljokkar och var ner och pratade med folk, samt fotodokumenterade kaoset nu i somras så möttes vi av samma förundran från de allra flesta gästande fiskare. " Det är ju en härlig miljö här uppe, men vi hade ju hoppats på att i alla fall få vara lite ensamma och avskilda när vi ändå rest så långt och flugit helikopter så långt ut i fjällvärlden". På en total effektiv sträckning av 11-12 km, fördelat på Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens översta delar samt Alesätnos nedre del räknade jag och min kollega i hop totalt 72 tält och Lavvus denna vecka. Bara på leavasjokk återfanns 30 tält på en 5 km lång sträckning av jokken denna vecka, och vi räknade ihop ca 40-45 personer som vi såg längs stränderna. Enligt en mycket säker källa, så hade antalet tält och Lavvus uppgått till 55 st veckan innan vi flög vår bevakningsrunda, och detta enbart längs Leavasjokkas övre delar.

Så ser det ut, vecka efter vecka, hela somrarna nu. Mängden fiskare har bara ökat år från år längs våra fina men näringsfattiga fjälljokkar, och detta i en allt snabbare takt för varje år som gått under de senaste 5-10 åren i Kirunafjällen. Förr var det mycket folk ute sista veckan i juli och den första veckan i augusti. Nu för tiden är det full cirkus från 1:a juli till 31:a augusti med fiskare, för att sedermera, ytterligare fyllas på med jägare som skall jaga ripornas pipkycklingar, fr.o.m den 25 augusti ända in till en bra bit in i oktober. Resultatet ser vi bl.a genom de toalettpappersserpentiner som hänger i buskar och träd samt högarna med avföring runt tältplatserna, blandat med ölburkar under stenarna och halvt sönderbrända korvpaket, aluminiumfolieförpackningar och bregottaskar i eldstäderna som numera är mer regel än undantag. Nedgången av snittvikten på fisken i dessa jokkar vill jag inte ens tänka på och än mindre kommentera. Nu för tiden får man vara glad, när man får fisk som överstiger minimimåttet. Att helikopterföretagen benämner Kirunafjällen som Europas sista orörda vildmark är så vilseledande marknadsföring som det bara kan bli. Minska antalet fiskare och jägare kraftigt genom hårdare kvotering av alla våra strömvatten och ripbiotoper och inför mycket mer restriktiva regelsystem med riktigt kännbara straff för de som missköter sig, vilket måste inkludera transportörerna som flyger ut människorna. Detta är troligtvis det enda sättet att rädda det som är kvar av fjällnaturen nu. Troligtvis skulle ett införande av totalt flygförbud för alla nyttjare av fjällen inkl. samerna, (likt det system man redan har i Norge), vara det mest effektiva verktyget i denna räddningsinsats. Inte minst med tanke på att dessa flyg och helikopterföretag inte ens försöker ta sitt ansvar för ett hållbart nyttjande, och självmant försöker att se naturens begränsningar för hur många gäster som maximalt bör flygas ut per vecka och plats.

Begreppet "Europas sista orörda vildmark" måste nog bytas ut mot "Europas vackraste perifera soptipp" för att inte bryta mot 2 och 6 §§ i marknadsföringslagen.