Det var högt och kallt vatten i Torneälven även om fjällfloden ännu inte satt in på allvar. I lördags var det så dags för flugfiskepremiär för min del. Med tanke på hur älven såg ut så skulle nog denna premiärtur komma att inskränka sig till att enbart handla om kastträning. En nog så välbehövlig kastträning för att borsta av den värsta ringrosten inför stundande säsong. Helgen hade bjudit på varmt och skönt väder. Tiden hade hittills ägnats åt krattning och gödning av stugtomtens lilla uppodlade gräsmatta och att gräva om i trädgårdslandet samt sätta potatis och så sallad, rädisor och dill. Hundarna stortivdes, där min lilla Tess glatt terroriserade pappa Tarzan som förgäves försökte fly undan sin vilt bitande lilla plågoande och tillika dotter.
Jag tog båten uppströms och velade lite när det gällde valet av fiskeplats. Skulle jag fiska av älven eller skulle jag gå upp till den lilla öringsjön i skogen. Jag valde det först nämnda även om jag insåg att chanserna till hugg nog varit större i sjön mot bakgrund av rådande vatten och temperaturförhållanden i älven. Under rådande förhållanden så fanns det inget annat val än att fiska från båten, ankrad vid sidan om huvudströmmen. Jag valde att fiska med min nya flyt/sjunk 3:a och en snabbsjunkande tafs med en guldskallad svart Wollybugger längst ut på tafsen. Efter 15 minuters fiske slog det till första gången. En smal och utlekt harr kunde landas. Med tanke på dess längd så borde den vägt ett kilo om den varit fullmatad. Nu vägde den nog högst 7 hg. Den återfick naturligtvis friheten eftersom det dessutom råder harrförbud i älven fram till den 14/6 inom Kiruna Kommun. Jag kastade en kvart till i motvinden innan jag bestämde mig för att ro över älven och ankra båten på andra sidan strömfåran. På tredje kastet small det till rejält. Fisken kändes stor. Öringen startade med att rusa nedströms 75-80 meter och jag började bli orolig för om backingen skulle räcka till. Jag fick stopp på fisken och fick börja pumpa in den mot båten. Kampen tog 10-15 minuter. När fisken började visa sig 15 meter nedströms båten så såg jag den karaktäristiska öringfenan i vattenytan. När fisken såg båten så fick den återigen panik och gick ut i starkströmmen och simmade nedströms och tog 15 meter lina med sig från rullen. Till slut var den färdig för håven. Min flugfiskepremiär blev en upplevelse mot alla odds, och öringen som var 63 cm lång och vägde ca 2,5 kg ligger nu gravad med konjak och gräslök i mitt kylskåp! Jag kunde inte motstå frestelsen att ta med den hem för gravning denna gång. Nu skall den gravade öringen avnjutas med kokt färskpotatis, ett knippe dill, gravlaxsås och en citronskiva. Till detta så får det nog bli en flaska Gewürtztraminer!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar