Premiering för Tess i Norskt Derby-kvalet

Tess njuter av Dovrefjäll, Myskoxar och ripor....

Tess väntar på sin tur.

Upprop vid Hjerkinn fjellstue, kvaldagen...

Tess lyckades ta sig till semifinal i Norskt Derby. I kvalificeringen så var hon en av de 15 hundar av totalt ca. 130, som lyckades bemästra de mycket svåra förhållandena och fixa ett fågelarbete. I vårt kvalparti på 19 hundar var det enbart 2 hundar som klarade av fågeln. Tess och Rinvassöyas Chako. Tess ledde vårt parti hela den första rundan. I andra rundan övertog Chako ledningen med ett bättre sök. Vi hade mycket fågel, som dock var lätta på vingarna i kombination med svåra vittringsförhållanden. Alla hundar i vårt kvalparti hade rejäla chanser på fågel. Tess tog till vara på sin enda chans. Tyvärr så fick hon inte visa resning eftersom hennes
partner kom upp bakifrån, sekunderade först ett ögonblick, för att sedan skjuta fart framåt köra upp Tess ripor och en hejdlös eftergång. Kommer tillbaka, tar upp nya ripor och går efter igen. Tess håller sig hyggligt lugn.
I andra rundan tappar Tess något av sitt fina sök och hamnar bakom Chako i rangeringen och får ett 2:a pris Norskt Derby, kval med avancemang till semifinalen.
I semifinalterrängen var det betydligt sämre med fågel än i terrängen där kvalet gick. Söksmässigt så gick Tess långt under sin kapacitet som jag är van att se henne och gjorde ett dåligt första släpp. Tess kom sig inte riktigt ut i sök, för att ta tag i den öppna terrängen och surfa på vinden som hon brukar. Hon fick dock vara med och gå även den andra och avslutande rundan även om det var helt på gränsen söksmässigt. Niklas Bodin med sin breton Brusa gick i samma semifinalsparti som oss, men åkte ut efter första släpp pga att Brusa gick för dåligt och fick kliva av efter ett släpp. Det blev tyvärr inga bretoner alls som gick till final i 2008 års Norskt Derby! För egen del så är det Tess premiering i kvalet som jag tar med mig som främsta minne och intryck från min första start på Kongsvolls legendariska marker med en fantastisk natur, myskoxar och en härlig inramning. Bilder från eventet återkommer jag med senare.
Redan nästa fredag återkommer vi dock till Kongsvoll. Då är det Tarzans tur att få starta på Dovrefjäll för första gången. Då väntar NM-Höyfjell kval för hans del!

Nu blir det Norskt Derby och NM Höyfjell nästa!

Fredag den 26/9 startar Norskt Derby på Kongsvold. För att kvalificera sig dit krävs ett 1:a pris UKL. Totalt är 133 hundar kvalificerade. Norges och även Nordens mest prestigefyllda högstatuslöp för unghundar är ett faktum.

Veckan efter, närmare bestämt den 3/10 startar NM-Höyfjell. Här krävs som minst ett 1:a VK för att vara kvalificerad till start. 200 hundra av nordens bästa stående fågelhundar gör upp om den åtråvärda titeln Norgesmester - Höyfjell.

Jag startar Tess på Norskt Derby och Tarzan på NM - Höyfjell. Resan till Kongsvold med bil blir lång, men en sådan här möjlighet som jag nu har att få starta mina båda hundar på dessa två högstatuslöp samma år, är en chans som bara måste tas. För att lyckas på mästerskap av denna typ krävs inte bara en duktig hund utan en del tur och definitivt inte otur. Skillnaden mellan succé och fiasko är hårfin och allt måste stämma för att man skall ta sig vidare till semifinal och sedermera final i denna mördande konkurrens som råder! Skoj skall det bli oavsett hur det kommer att gå. Det är bara att hoppas på det bästa.

Ripjakt utan ripor......Hur kul är det?

Småviltsjakten startade den 25/8 med en sämre fågeltillgång än på mycket länge. Det var dåligt med stamfågel redan i fjol höst och i vintras i större delen av kommunens 20.000 kvadratkilometer stora område. Att först lämmelbeståndet som var på uppgång förra hösten kraschade till följd av ordentliga blidväder efterföljt av sträng kyla vid ett par tillfällen i vintras förbättrade inte direkt ripans situation, eftersom rovfåglar, rävar och andra predatorer måste äta oavsett om det finns lämmel eller inte. Det som blir kvar på matsedeln är då bl.a ripor. När sedan kläckningen av ripkycklingar också slog helt fel, pga blötsnö, blåst och regn under kläckningsveckorna i försomras så blev kraschen ett faktum. Inventeringsresultaten och rapporterna från jägare under den gångna hösten har sagt samma sak, det är mycket, mycket dåligt med fågel generellt sett i Kirunafjällen.

Länsstyrelsens styrinstrument i form av baglimit och kvoteringar samt avlysningar av områden från småviltsjakt används över huvudtaget inte i syfte att skydda beståndet. Däremot så avlyser samma Länsstyrelse, varje år stora områden i fjällen under falsk förespegling av renskötsel, där i stället en omfattande älgjakt bedrivs utan insyn från utomstående. Sedan regeringen förstörde jaktreformen från 1992/93 så finns heller inga verksamma begränsningsverktyg i övrigt att tillgå för att säkra upp fjälljaktens vidare existens för oss i Sverige boende. Inte ens att dra ner antalet tillgängliga kvoteringsdygnskort för de mest eftertraktade ripjaktsområdena har länsstyrelsen lyckats med trots ripinventeringarnas entydiga resultat. Baglimiten är också satt till 8 ripor per dag, oavsett om tillgången på fågel är bra eller dålig som en statisk siffra. Vad skall vi då med baglimit till? De bra åren behövs ingen baglimit ur beståndssynpunkt och de dåliga åren så har vi inte någon möjlighet att komma upp till dagskvoten ändå. Vad är detta för förvaltning? I Norge ändrade man baglimiten direkt efter ripinventeringsrapporterna som kom in. Man drog ner baglimiten till 2 dalripor/ jägare och dag. Detta gjorde man dels på Finnmarkseiendomen men också i övriga delar av norra Norge på statens mark. Många talar om att ripjaktens predation inte betyder något i det stora sammanhanget, men lokalt gör det definitivt det under de sämsta ripåren. Att man från Svenska statens sida nu tillåter allt och alla att göra precis som de vill på Svensk mark och jaga i princip obegränsat tär definitivt på stamfågelbeståndet ett år som detta när det inte finns så många kycklingar. Att länsstyrelsen sedan tagit bort bevakningen totalt, frånsett några tältmätarturer första jaktveckan för vanliga ripjägare som alla ändå har kort, är inte tillfredsställande! Länsstyrelsen silar som vanligt mygg och sväljer kameler. På västfronten intet nytt...... Samtidigt kommer flertalet rapporter från småviltsjägare på fjället, som på statens mark, stött på den fyrhjulsburna typen av älgjägare med tillåtelse att framföra fyrhjuling i andra sammanhang än på jakt, som driver älg och jagar från dessa fordon helt öppet ogenerat i strid mot all jaktlagstiftning som om det vore laglig verksamhet. Var är Länsstyrelsens tjänstemän då? Jo då har man fullt upp med att blunda med huvudet djupt nere i sanden! När samma typ av älgjägare på andra håll i vår kommun jagar på privata marker med samma typ av metoder och skjuter älg precis framför fötterna på markägaren och denne sedermera kontaktar jaktfunktionen i Jokkmokk och ställer sig frågande till hur detta kan få fortgå får frågeställaren, av chefen på enheten veta att det är deras eget fel att de inte talat om för "de fyrhjulsdrivna jägarna" att man avsett att jaga på sin egen mark detta år och därigenom får skylla sig själva!

Skall det verkligen behöva vara så här? Vart är vi på väg? Hur skall något kunna bli bättre om det bara blundas!

Nu kommer en tidsperiod när de fåtal stamtjädrar som i år finns kvar börjar gå upp på grusvägarna under tidiga mornar för att picka grus. Samtidigt med detta vaknar även ett antal bilburna jägare med rymligt samvete i jaktetiska frågor eller Michelinpyrschjägare som de också kallas. Förr om åren har den frivilliga bevakningskåren varit ute och stämt i bäcken för denna illegala men ändå ganska vanligt förekommande verksamhet, många gånger tillsammans med polisen i koordinerade insatser. Efter Länsstyrelsens avveckling av den frivilliga jakttillsynen och polisledningens bortrationalisering av existensen av denna brottstyp, så återstår nu bara Länsstyrelsens jaktfunktion i Jokkmokk som bevakningsenhet. Dessa gubbar är enbart pappersvändare och inget annat, och har inte en aning om var, när och hur denna jakt bedrivs i Kiruna Kommun. Jag hoppas verkligen att Mr T och grabbarna avsätter lika mycket resurser till att vakta de fåtaliga stamtjädrarna på våra grusvägar, som man nu spenderat under första jaktveckan för att jaga tjuvtältande småviltsjägare med från helikopter. Kanske skulle man också kunna engagera sig något litet i hur fjälljakten på älg ser ut i verkligheten och bedrivs i praktiken. Men det senare verkar man inte våga ta i! Då är det betydligt enklare att blunda och skylla på resursbrist från chefernas sida!

Lycka till med (den fortsatta?) jakttillsynen ni LST- gubbar i Jokkmokk och skål för ert strutsbeteende? Vad skall vi egentligen med er dyra pappervändare på Länsstyrelsens jaktfunktion till, som enbart kostar oss skattebetalare pengar?

Money for nothing eller........? Bevisa gärna för oss gräsrötter att kritiken inte är relevant, men bevisa det i praktisk handling och inte i ordslalom!

Länge sen sist......

Av någon anledning så blir det mindre bloggande under sommar och höst.... Vad kan det komma sig av??? Kanske pga. att jag tillbringar 100 % av min lediga tid på fjället och i naturen under denna period.

Det har hänt en hel del sedan sist! Tre fjällresor har hunnits med samt 3 hela veckor som

tillbringats i stugan sedan mitt förra inlägg. En instruktions DVD om kastteknik med enhandsspö har producerats. Göran och Lasse besökte mig här i "himmelriket" Kiruna första veckan i augusti för vår traditionsenliga fiskevecka tillsammans. Odd Brede Sommerseth gästade mig i stugan ett par dagar för lite hundträning och en hel del god mat och dryck. Sommaren har gått i flugfiskets tecken och nu har flugspöet bytts ut mot hagelgevär, startpistol och hundträning sedan snart en månad tillbaka.

Tarzan har dessutom hunnit med att äntligen vinna KJF:s klubbmästerskap i jaktprov i Pirtti sedan sist, vilket var skojigt med tanke på att han inte ätit speciellt bra de senaste två veckorna och inte var tränad för det, som en följd av att Tess hade löpt i tre veckor innan KM och precis passerat höglöpet.

Trakasserierna om att han aldrig lyckats gå till topp på KM har nu äntligen tystnat. Hans totalvinst i hund och förarpokalen 2003 och hans 3 tidigare 2:a placeringar i nämnda KM har inte räckt för att tysta kritikerna. Nu fick han äntligen gå till topp efter att ha sprungit osedvanligt vackert på fjället utan att ha haft chans på en enda fågel! DÅ VANN HAN?! Vilket nu vissa kritiker i stället klamrat sig fast vid. Nu frågar sig istället vissa kritiska röster om Tarzans seger verkligen skall räknas in på riktigt eller ej i deras "Hall of fame" eftersom han bara vann på sök....

I mitt eget Hall of fame är Tarzan i alla fall medlem och där står nu även Vinst i KM 2008 på meritlistan vid sidan om Vinsten i Hund och förarpokalen 2003 samt tre andraplatser med ett osedvanligt vackert sök och det räcker för mig......

Harrfiske i sommarvärmen

Sommaren är här på riktigt. Efter några soliga dagar i värme så känns förra veckans ösregn i dagarna tre samt en medeltemperatur på + 6 C, långt bort. Helgen har tillbringats kring stugan längs Torneälven. Högt vattenstånd och kallt vatten har gjort att fisken sökt sig till mer energibesparande och mer produktiva, grundare delar av älven än runt dess djupfåra. Den omfattande båttrafiken och trollingverksamheten har nog också sin förklaring till att fisken söker lite lugn och ro så här i semestertider. Några fina harrar blev det. Den största på 1,2 kg som mer eller mindre börjar få räknas som sällsynt nu mera. Ett par härliga flugfiskedagar blev det som kröntes med middag bestående av harr, sauterad i grädde och vitt vin med färsk potatis, egen odlad sallad, rädisor och kryddad med egen dill och gräslök. Kan det bli mer sommar än så?

Flugfiskekväll med Mats, min sjukgymnast!

Mats Forsberg och jag åkte för ett par veckor sedan till ett av Kirunas centralt belägna öringvatten för några timmars fiske och lite putsande på Mats kastteknik på hans egen begäran. Mats kastar bra och några större justeringar behövdes inte,

men det går alltid att finjustera tekniken lite för längre kast och framförallt effektivare kast i motvind. Normalt sett är det Mats som justerar den stora bristen på flexibilitet i mina muskler och leder samt min rygg. Men nu var det alltså jag som skulle få plåga honom i stället. Kvällen var solig och fin med en hel del vak som kom och gick. I bland blåste det lite och i bland var det bleke. Montananymf var flugan för dagen, (som vanligt)! För egen del startade jag upp med en montana och hade ett hugg på den som inte blev något mer än ett hugg.

Mats däremot visade vägen genom att dra på en öring på 8 hg som landades lyckligt för att därefter tappa en öring som var betydligt större! En fin kväll i flugfiskets tjänst!

Trångt på de heta spottarna i en av våra laxförande älvar!

Jag har precis kommit tillbaka från en fyradagars fiskebevaknings och fisketur på en av våra laxförande älvar med gummibåt. De attraktivaste områdena för Laxfiske på denna sträcka får aldrig vila. Camping och fisketrycket på de "bästa" spottarna är mycket högt. Under de dagar vi har varit ute så har 25 personer kontrollerats på älvsträckan. 20 av dem har legat i tält och lavvus på eller i direkt närhet av en enda "spot". Ett fiskegäng bestående av 9 personer,enligt uppgift organiserat av bl.a Icehotel Adventure hade med sig en egen journalist/fotograf för artikelskrivande inför en ytterligare utökad laxfiskesatsning kommande år till denna Laxspot. Ytterligare en resa skall tydligen företas med journalist från annan tidning senare i juli enligt uppgift från en av gängets ledare. Alla fiskare som vi träffat på har dock skött sig mycket bra. Man har haft fiskekort, satt tillbaka den fisk som inte skall ätas direkt, bränt eller tagit med sig sitt skräp hem etc. Trots detta syns såren i naturen tydligt i form av många, många eldstäder med korta avstånd från varandra, vältrampade stigar kors och tvärs efter älven och mycket nersågade träd och brutna grenar som används som ved till kaffeeldar och vedkaminer. Inget konstigt med det, men definitivt ett stort slitage på några få platser efter älven. Laxfisket efter älven skall nu alltså marknadsföras mer och hårdare enligt uppgift. Risken är att det blir ett liknande scenario som vi kunnat se effekterna av efter Kaitumälven samt efter Rautasälvens övre lopp efter det att samma aktivitetsföretag bjöd upp fiskeprogrammet "Fiskedrag" till området som helt omdömeslöst, och på bästa sändningstid talade om exakt var man var skulle fiska och hur mycket fisk man kunde ta upp på kortast möjliga tid på dessa två älvsträckor. Resultatet efter trängseln på dessa älvsträckor som blev följden av programmet kan vi läsa av i facit, nu 3-4 år senare när nedgången i fisket och campingskadorna är så påfallande så att de som upplevt trängseln och campingskadorna samt nedgången i fisket på plats nu undviker att åka dit. Samma problematik har jag även tagit upp i min blogg tidigare, men då gällande Leavasjokk och Vällijokk efter en tur i fjol där 72 tält räknades i hop på en sträcka av totalt 12 km fördelat på Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens övre delar samt Alesätnos nedre delar. I slutet på 90-talet blev även kvoteringsdelen på Tavvaätno tvungen att avlysas helt från fiske under 6 år för att fisketrycket och campingskadorna blev för stora. Nu är det uppenbarligen dags att också aktivt arbeta för att ödelägga denna älvs övre delar genom att marknadsföra området hårt.

Området högst upp i denna älv har med åren även blivit en tummelplats för bl.a många finska fiskare. Dessa kommer med egna bilar, för att sedan transportera sig de sista 12-15 km till fots, med cykel, inhyrd skjuts med fyrhjuling alternativt egen fyrhjuling för att fiska i älvens översta delar. Resultatet syns genom djupa fyrhjulingsspår, hundratals eldstäder, kvarlämnade ölburkar och annat som följer i mänsklighetens spår. Många fiskare hyr också in sig på illegala kommersiella persontransporter per fyrhjuling för att fiska i detta område. Frågan är om inte även denna älvsträcka nu måste kvoteras upp för att rädda det som räddas kan innan det är för sent.

Trots dessa varningssignaler, så är miljön i det stora hela ändå härlig här. Fisket är hyggligt även om den riktigt stora fisken ofta lyser med sin frånvaro. Medelvikten på harren är ändå hygglig med ca 4hg i vårt fall. Sedan finns ju också möjligheten till att fånga lax vilket ju är en skön bonus. Harr, Sik och öring runt kilot fångades i några få exemplar under vår tur. Allt som inte åts upp direkt släpptes tillbaka. Dessutom så blev det en lax tagen på 3,8 kg som omsorgsfullt halstrades och åts upp. Tillgången på mygg och knott var påfallande stor. Efter ett par dagar med beckolja i ansiktet, solsken, kombinerat med hundratals mygg och knottbett så såg undertecknad ut som elefantmannen i ansiktet. Jag är ändå långt i från känslig när det gäller mygg och knott. Två dagar efter hemkomst så snöt jag dock fortfarande fram knott ur slemhinnorna i näsan. Mitt tips är: glöm inte myggmedlet!

Jag hoppas att de journalister som nu skall skriva om området i sommar använder sitt omdöme väl och inte prostituerar sig fullständigt och"säljer" ut området totalt och på detta sätt aktivt medverkar till att ödelägga och förstöra den känsliga natur som området besitter. För mycket folk på samma platser skadar naturen oavsett hur försiktig var och en är. Det är mängden fiskare som är den springande punkten. Skall man sälja detta turistiskt så måste det ske småskaligt och exklusivt till mycket höga priser i guidad form. Volymturism skapar bara kortsiktiga vinster på bekostnad av naturen. En alltför detaljerad marknadsföring i form av fiskeartiklar som vänder ut och in på alla laxgropar och huggstenar bidrar bara till att öka antalet gör-det-själv-gäster av såväl det seriösa och det oseriösare slaget med en helt okontrollerad förlitning som följd och en framtida omöjlighet att sälja exklusiva guidade paket. Tillämpliga åtgärder mot detta fenomen blir då av tvångskaraktär, dvs. antingen kvotering eller totkal avlysning av sträckorna i kombination med ökad bevakning. Men varför måste vi alltid försöka hinna ödelägga,( partiellt om inte annat) det bästa vi har innan vi för sent vaknar upp då det redan krävs upplivningsförsök med hjälp av akutväska,syrgas och hjärtmassage på naturen för att få den i balans igen? Nu är det en ny älv som tydligen står på tur att exploateras. Nu gäller det att tänka efter före........ om det inte redan är för sent!!