Ovan: Influgen fiskegäst från södra Sverige som inte tyckte om trängseln på fjället, men som trots allt lyckats få en harr över minimimåttet...... Högra bilden visar 4 finska fiskare på andra sidan jokken som tältade ett stycke nerströms...
Några av alla de 72 tält som vi räknade ihop under samma flygning......
Leavasjokk, Vällijokk och Rautasälvens övre delar har fullständigt invaderats av influgna fiskegäster de senaste åren. Vissa sträckor av dessa perifera fjälljokkar kan lätt jämföras med armbågsluckefisket som bedrivs i många put and take-vatten i södra Sverige. Är det detta vi söker när vi flyger ut till fjälls??
En bevakarkollega vid en gömd båt mitt på fjället som enligt ett
ögonvittne använts vid nätfiske i en liten rödingsjö, samt i ett av en närliggande jokks selbildningar någon vecka innan vår tur. Detta utfört av mindre nogräknade inslag av lokalbefolkningen vilket förvärrar situationen ytterligare. Detta ofog snabbar naturligtvis på ödeläggandet av fiskebestånden i dessa karga vatten, som ett gott komplement till helikopterföretagens kortsiktiga ekonomiska tänkande, där mycket aldrig kommer att vara nog!
När jag nu tvingas ta det lugnt för att läka mitt nyopererade bråck så har jag haft gott om tid att reflektera över det starkt ökande antalet fiskare och jägare i vår fjällvärld de senaste åren. Antalet fiskare kring våra karga och känsliga fjällvatten har ökat explosionsartat de senaste 8-10 åren. Trängseln och fisketrycket vid våra fjälljokkar är så nära bristningsgränsen som man kan komma.
Nedskräpningen och campingskadorna är omfattande till fjälls. Armbågsluckefisket har blivit ett begrepp t.o.m vid de mest avlägsna fiskevattnen i Kirunafjällen. Att Tavvaätno var tvunget att stängas av helt under 6 år i slutet på 90-talet och i början av 2000-talet pga. totalkraschat fiske verkar redan ha fallit i glömska, trots att detta vatten ännu inte hämtat sig från den kraschen.
Nu är det Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens övre delar samt Alesätno som är på mycket god väg att gå samma öde till mötes! De senaste 4-5 åren har helikopterföretagen fullständigt spytt ut fiskare till dessa vatten för kortsiktig ekonomisk vinnings skull, utan tanke på vad vattnen och naturen tål. Inget av våra helikopterbolag är bättre än något annat i det fallet.
Detta är samma typ av helikopterbolag som nu krävt länsstyrelsen och staten på skadestånd för att man brutit mot EU:s regler och genom JK nu även tilldömts pengar för förlorade intäkter från ripjakten 2006. Detta efter att helt nödvändiga, begränsande regler infördes från Länsstyrelsens sida, för att i någon mån försöka skydda fjällen från de senaste årens fullständiga invasion av influgna ripjägare i fjällen på statens mark ovan odlingsgränsen.
Dessa regeländringar infördes efter den uppdagade och uppmärksammade ripslakten som 4 norrmänn gjorde sig skyldiga till inom Saarivuomas renskötselområde hösten 2005. Denna upptäckt som många initierade lokala jägare och bevakare sammstämmigt vittnade om som toppen på ett isberg av överträdelser från baglimitsystemet, vilket naturligtvis inte skall skyllas på helikopterföretagen i sig, utan på de mindre nogräknade jägare som burit sig dumt åt.
Faktum kvarstår dock att några få bolag flugit ut för mycket folk under en för lång tid för att naturen skall orka med att bära jakt och fisketrycket och slitaget från för många camper totalt sett.......
Kommer dessa helikopterbolag att i förlängningen kunna kräva staten på skadestånd ytterligare en gång, när fisken och riporna visar sig vara i det närmaste slut om några år, och bolagen inser att ingen fiskare eller jägare längre vill gästa vårföre detta fjällnatur? Eller flyttar man bara sin verksamhet och flyger ut folk någon annanstans då????
Huvudproblemet är ju trots allt inte de bevisade övertrampen, och de som missköter sig, utan den allt för stora mängd fiskare och jägare som flygs ut av helikopterföretagen och som blir till ett stort problem, oavsett hur rädda om fjällnaturen dessa jägare och fiskare än försöker vara.
När jag tillsammans med en bevakarkollega flög över ovan nämnda fjälljokkar och var ner och pratade med folk, samt fotodokumenterade kaoset nu i somras så möttes vi av samma förundran från de allra flesta gästande fiskare. " Det är ju en härlig miljö här uppe, men vi hade ju hoppats på att i alla fall få vara lite ensamma och avskilda när vi ändå rest så långt och flugit helikopter så långt ut i fjällvärlden". På en total effektiv sträckning av 11-12 km, fördelat på Leavasjokk, Vällijokk, Rautasälvens översta delar samt Alesätnos nedre del räknade jag och min kollega i hop totalt 72 tält och Lavvus denna vecka. Bara på leavasjokk återfanns 30 tält på en 5 km lång sträckning av jokken denna vecka, och vi räknade ihop ca 40-45 personer som vi såg längs stränderna. Enligt en mycket säker källa, så hade antalet tält och Lavvus uppgått till 55 st veckan innan vi flög vår bevakningsrunda, och detta enbart längs Leavasjokkas övre delar.
Så ser det ut, vecka efter vecka, hela somrarna nu. Mängden fiskare har bara ökat år från år längs våra fina men näringsfattiga fjälljokkar, och detta i en allt snabbare takt för varje år som gått under de senaste 5-10 åren i Kirunafjällen. Förr var det mycket folk ute sista veckan i juli och den första veckan i augusti. Nu för tiden är det full cirkus från 1:a juli till 31:a augusti med fiskare, för att sedermera, ytterligare fyllas på med jägare som skall jaga ripornas pipkycklingar, fr.o.m den 25 augusti ända in till en bra bit in i oktober. Resultatet ser vi bl.a genom de toalettpappersserpentiner som hänger i buskar och träd samt högarna med avföring runt tältplatserna, blandat med ölburkar under stenarna och halvt sönderbrända korvpaket, aluminiumfolieförpackningar och bregottaskar i eldstäderna som numera är mer regel än undantag. Nedgången av snittvikten på fisken i dessa jokkar vill jag inte ens tänka på och än mindre kommentera. Nu för tiden får man vara glad, när man får fisk som överstiger minimimåttet. Att helikopterföretagen benämner Kirunafjällen som Europas sista orörda vildmark är så vilseledande marknadsföring som det bara kan bli. Minska antalet fiskare och jägare kraftigt genom hårdare kvotering av alla våra strömvatten och ripbiotoper och inför mycket mer restriktiva regelsystem med riktigt kännbara straff för de som missköter sig, vilket måste inkludera transportörerna som flyger ut människorna. Detta är troligtvis det enda sättet att rädda det som är kvar av fjällnaturen nu. Troligtvis skulle ett införande av totalt flygförbud för alla nyttjare av fjällen inkl. samerna, (likt det system man redan har i Norge), vara det mest effektiva verktyget i denna räddningsinsats. Inte minst med tanke på att dessa flyg och helikopterföretag inte ens försöker ta sitt ansvar för ett hållbart nyttjande, och självmant försöker att se naturens begränsningar för hur många gäster som maximalt bör flygas ut per vecka och plats.
Begreppet "Europas sista orörda vildmark" måste nog bytas ut mot "Europas vackraste perifera soptipp" för att inte bryta mot 2 och 6 §§ i marknadsföringslagen.
10 kommentarer:
Nettopp derfor kjemper vi i Norge MOT å bruke heilkopter som transportmiddel inn i villmarka!
I det avseendet ligger ni hästlängder före oss i Sverige och våra tandlösa regelsystem på detta område. Vi skulle även behöva reglera upp skotertrafiken kraftfullt för den lekstuga som fjällen nu blivit för alla och envar som vill leka skotercross. Förlorarna är alla vi som nyttjar skotern med förstånd från plats a till plats b och sedan ställer den still de dygn vi är ute för att träna hundar och isfiska. Men så är det ju alltid!!!
Håller fullständigt med dej.Vad kan vi göra.Var o flugfiska med Westrin i kaitum älven Tjounajokk förra sommaren.Vet inte hur många gäster dom får ha per vecka,men det fungerade bra det var ingen trängsel.Fisket o jakten måste regleras på något sätt som du säger
Anders Jarlh
Småland
Hej Anders och tack för ditt inlägg. Den enda utvägen för de små vattnen i fjällen är som jag ser det kvotering. Helikopterföretagen kommer att flyga ut så mycket folk som de orkar så länge det är lönsamt att flyga, oavsett vad naturen tål. I Tjuonajokk styr Ingemar Kristell upp verksamheten på ett föredömligt sätt eftersom han vet att hans verksamhet står och faller med fisket. Campen går inte att flytta om fisket utarmas och gästerna trivs inte om det blir för mycket trängsel. Flygföretagen byter bara arena när resursen är förbrukad.
Besökte Leavas år 2001. Ännu då var det endast ett fåtal fiskare längs älven. Skulle gärna besöka Leavas på nytt, men med tanke på alla skriverier på nätet om det stora antalet besökare har jag låtit bli. Ofta verkar det som om antalet fiskare lite överdrivs, men med beaktande av dina observationer tycks de värsta farhågorna ha besannats. Samma utveckling har varit att skönja också i t.ex. Ruonek-, Smuole- och Sieldutjokka i Arjeplog.
Jag har tidigare ondgjort mig över att folk så friskt delar med sig av sina fiskeupplevelser på nätet och noggrannt beskriver fiskeplatser. Ju enklare det är att få information om olika älvar, desto större är risken att de besöks av flere fiskare. "Hemligjåkka" till heders!
Andreas Nyberg
Tack för din kommentar. Jag håller med dig om problematiken kring allt för noggrannt beskrivna fiskevatten på såväl nätet, tidningar, som TV-program. Programmet Fiskedrag har i mycket stor utsträckning bidragit till den fullständiga invasionen av folk i Rautasälvens övre delar och likaså i Kaitumälven. Detta efter allt för ingående beskrivningar på exakt var man befinner sig. Det är inte skojigt att fiska där längre. För egen del så är jag ute i Kirunafjällen i stor omfattning under alla årstider. Jag har varit ute i Kirunafjällen mellan 110-170 dagar per år de senaste 10 åren, under såväl sommar, höst, vinter och vår. Jag flugfiskar, fotograferar, jagar ripa och tjäder, tränar mina stående fågelhundar,går på jaktprov, pimpelfiskar, jakt och fiskebevakar samt har genom åren guidat en hel del och följer även med ut på en del repotagejobb för både tidningar och även TV. Att i repotage tala om exakt var man befinner sig har blivit en dödssynd i dagens läge. De ställen som ev. kan nämnas med namn i dessa sammanhang är på sin höjd de jokkar och sträckor av vatten som är skyddade av kvotering, inga andra. Varför ta i från läsare och TV-tittare glädjen att upptäcka ställena själv."Vi är i Kirunafjällen räcker som beskrivning" Mig har det tagit drygt 30 år att lära mig det jag kan om dessa fjäll. Jag avstår hellre att fiska nu för tiden än att stå med armbågs lucka i en fjälljokk mitt ute på fjället oavsett hur bra fisket skulle vara. Glädjen för mig är att få fiska av en för mig ny jokk, i lugn och ro som första man den dagen, och ha tid att tillåta mig att sitta ner och lyssna på fåglarna, vänta in vaken och försiktigt få placera ut en fluga på rätt ställe. Om jag får något eller inte, har i den stunden inte så stor betydelse. Dessa tillfällen upplever man inte många dagar per sommar längre, oavsett var man befinner sig i Kirunafjällen nu för tiden.
Hej!
Det är tur att sådana som du finns som kan uppmärkasamma sådana här problem. Jag tror många inte vet att det faktiskt är så illa som det faktiskt är, inklusive mig. Jag vill att mina barn skall kunna ha möjligheten att fiska i samma vatten som jag en gång gjort och skall göra. Frågan är bara vart man skall börja? Kvotering av sträckor/system och reglering av helikopterturer behöves bevisligen. Men är att helt stänga av helikopterturer är de hållbart? Självklart skulle det förbättra förutsättningarna markant men varför inte satsa på ett ekologiskt hållbart fiske, men den bussen kanske redan har gått?
Många funderingar... Problem måste dock upp till ytan och lösas! För olösbart tror inte jag det är...
Mvh
Anton A
Hej Anton! Nej olösbart tror jag inte problemet är. Tuffare och tvingande regler för hur många som får tillstånd att fiska på ett och samma ställe per vecka är ett bra sätt att reglera detta på. Klara och entydiga regler samt avskräckande och kännbara straff för överträdelser är ett sätt. Tvinga sedan flygbolagen på något begåvat sätt att tvingas vara delaktiga och straffa även dessa med rejäla och kännbara penningböter om man flyger ut för mycket folk. Jag är inte för totalförbud tro mig, men svårigheten är att helikopterbolagen ger fullständigt faan i naturen så länge det ger pengar. Generellt sett måste vi i Sverige bli bättre på att slå vakt om våra naturresurser och vårda dem. Titta bara på lekstugan med okynnes skoterkörning i våra fjällområden för alla som vill komma hit med egna skotrar från världens alla hörn och leka skotercross på fjällväggarna. Överträdelser av förbudsområden straffas med böter på 400-500 kronor om man över huvudtaget ertappas. Sätter vi in en skoterskida på norsk sida så ryker skotern och vi får betala mycket höga böter för att få den tillbaks. Vi borde lära oss av norrmännen. Ingen laxfiskare fiskar utan att decinficera sin utrustning i norska laxälvar! Varför ? Jo dels för att vi inte vill sprida gyrodactulus, men också för att de flesta av oss inte vill betala skyhöga böter.
När det gäller våra fjällvatten är det inte överträdelserna i sig som riskerar våra vatten mer än i vissa fall utan den alltför stora mängden fiskare på samma ställen. Kvotering tror jag på! Tack Anton för ditt inlägg!!
Hej Joachim.
Tack för att du uppmärksammat detta problem i våra fjäll. Jag håller med om det som du skriver och skulle vilja lägga in en brasklapp: Västerbottensfjällen!
Vad menar jag då med detta? Jo, för det första är vår fjällvärld unik och en fantastisk arena för rekreation så visst måste våra medborgare få nyttja fjällen för olika ändamål som t.ex. fiske.
Som läget är idag så koncentreras ju folket runt omkring norbottensfjällen och dessa fjäll är inte oändliga...I västerbotten finns knappt några fiskevatten tillgängliga om man jämför med de vatten som upplåts av staten ovan odlingsgränsen i Norrbotten. Hur kommer detta sig? Varför kan vi inte sprida ut folket längs hela vår fjällkedja och då borde vårt sydligare län kunna vara med att dela med sig av sin natur och sina godsaker, eller vad säger du? Jag tro att om vattnen i västerbotten skulle finnas tillgängliga för allmänheten på samma sätt som de gör i norrbotten så skulle fiskare spridas och fisken skonas på ett helt annat sätt. Kvotering av vissa vattendrag kan vara en lösning men ett "öppnare" västerbotten kanske kan vara en rimligare...Varför i hela friden har de så många privatägda fiskerätter i AC-län?
Mvh
Kristofer N
Hej Joachim.
Tack för att du uppmärksammat detta problem i våra fjäll. Jag håller med om det som du skriver och skulle vilja lägga in en brasklapp: Västerbottensfjällen!
Vad menar jag då med detta? Jo, för det första är vår fjällvärld unik och en fantastisk arena för rekreation så visst måste våra medborgare få nyttja fjällen för olika ändamål som t.ex. fiske.
Som läget är idag så koncentreras ju folket runt omkring norbottensfjällen och dessa fjäll är inte oändliga...I västerbotten finns knappt några fiskevatten tillgängliga om man jämför med de vatten som upplåts av staten ovan odlingsgränsen i Norrbotten. Hur kommer detta sig? Varför kan vi inte sprida ut folket längs hela vår fjällkedja och då borde vårt sydligare län kunna vara med att dela med sig av sin natur och sina godsaker, eller vad säger du? Jag tror att om vattnen i västerbotten skulle finnas tillgängliga för allmänheten på samma sätt som de gör i norrbotten så skulle fiskare spridas och fisken skonas på ett helt annat sätt. Kvotering av vissa vattendrag kan vara en lösning men ett "öppnare" västerbotten kanske kan vara en rimligare...Varför i hela friden har de så många privatägda fiskerätter i AC-län?
Mvh
Kristofer N
Skicka en kommentar