Ripjaktsvecka med min turklara familj i Lakselv

På eftermiddagen den 23:e september var jobbet äntligen undanstökat, rabiesvaccineringen godkänd & hundpassen klara, hagelbössan tullklarerad via internet, och bilen färdigpackad. Nu väntade 9 härliga dagar uppe hos Anne och hennes grabbar uppe i Lakselv. Dagar som skulle fyllas av härlig kvalitetstid tillsammans med god mat och en hel del ripjakt. Ursprungsplanen var att vi skulle tillbringa de första 9 dagarna i Lakselv, för att sedan åka tillsammans till Kiruna och spendera resterande dagar med tjäderjakt vid min stuga samt flyga ut i Kirunafjällen för att jaga en sväng. Planen att åka till Kiruna på jakt sket sig dock tyvärr eftersom Annes ex-man & tillika pappa till grabbarna, helt plötsligt bestämt sig för att ändra överenskommelsen om att ta hand om sina barn under sin höstledighet i sista stund, för att istället ägna sin "välförtjänta frivecka" på bara sig själv. Mycket förståeligt, med tanke på att det måste vara ett väldigt tufft & slitsamt liv, att vara tvungen att ta hand om sina egna barn, "hela" fyra dagar per månad, samtidigt som han pluggar på annan ort hela veckorna, och bara rår om sig själv! Samtidigt så sköter Anne allt, och jag menar verkligen allt, som rör barnen, samtidigt som hon jobbar dagtid samt med jour på nätterna till det varannan vecka :-) Stort härligt wow!!! Detta var dock ingen engångsföreteelse, utan bara "business as usual" för honom, så konsekvens i handlingsmönstret kan man i alla fall skönja :-) Men jag är trots det, inte imponerad......

När jag kom upp till Lakselv denna fina torsdagskväll den 23:e september, efter att ha blivit stoppad & kollad i tullen mellan Finland och Norge och fått förevisa både hundpass och tulldeklaration för hagelbössan så möttes jag av ett festligt dukat bord, fullspäckat med Annes suveränt goda hemlagade sushi. Tillsammans med ett svalt Alsacevin så blev detta en härlig festmåltid med familjen. Både Endre och Bjarte som är 9,5 respektive 8 år gamla, älskar sushi. Inte helt vanlig mat för denna ålderskategori av grabbar skulle jag tro. Tiden i Lakselv bara flög iväg. Vi jagade de flesta av dagarna som vi tillbringade tillsammans i Lakselv. Vi gick flera 2 milsturer i terrängerna kring Lakselv och Börselv och en dag körde vi även upp mot Alta och jagade tillsammans med Gunnar Guttormsen på Sennaland. Riptillgången var kanske inte den bästa totalt sett, men vad spelade det för roll när vädret var härligt och hundarna jobbade på och gjorde allt vad de kunde för att hitta fågel, och slutligen det viktigaste av allt, var ju att jag fick jaga ripa tillsammans med det bästa som jag har, min älskade Anne. Många av de fåglar vi trots allt, ändå hittade, var väldigt lätta på vingarna. Detta eftersom det rådde full lövfällning i kombination med att riporna började skifta i vitt under denna period. Denna kombination, samtidigt som snön ännu inte hunnit lägga sig på backen, gör det extra svårt att komma inom skotthåll på fågeln. Vi fick nu ändå skjuta ett antal ripor trots allt :-)

Extra skojigt var att Anne & jag fick med oss såväl Anders en av jaktdagarna som Endre och Bjarte två fina jaktdagar. Endre och Bjarte var så duktiga på att gå i den bitvis besvärliga terrängen med blötmyrar blandat med stenblocksterräng. De fixade också ved till vår lägereld och täljde korvpinnar åt oss samt fixade elden alldeles själva. Det är så skojigt att ha dem med sig, när de är så duktiga. Tarzan var skadad i en tass och fick gå i koppel denna jaktdag. När vi hade fikat klart så stannade Endre ensam kvar vid lägerplatsen och tog hand om Tarzan själv, medan Anne, Bjarte och jag tog oss en liten extra jaktsväng innan det var dags att packa ihop och gå hemåt mot en varm härlig bastu. Det blev 9 fina dagar i Lakselv innan jag var tvungen att köra hemåt mot Kiruna igen för att hinna upp till stugan med båt, innan Kurraviken frös till is. Detta för att hinna göra vinter i stugan och tappa ur allt vatten, tömma vattenlås och dasset mm. Något som var planerat att göras under den tur som Anne jag tänkt oss, men som aldrig blev av någon outgrundlig anledning....hmmm. En riktigt härlig tid tillsammans med Anne och min turklara familj, var över för denna gång, men det kommer att bli många, många fler!

Jag lovar :-))))