Senhöstjakt i Vinterlandskapet Kiruna

Under de två senaste veckorna har vintern etablerat sig i Kiruna och Kirunafjällen. Allt på en gång, har varit Kung Bores paroll denna höst. Nu ligger snölagret tjockt och ländskidspåren är välpreparerade och redan av högsta klass. Att jaga till fots har blivit mer tunga snöpulsningspass än regelrätta jaktturer. Jaktturerna de sista två veckorna har inte givit så mycket mer än bra konditionsträning ocg styrka i benen. Några ripor har det trots allt blivit. Igår fick Tess vara med i ensamt majestät på jakt runt Abisko och vi gick i 2,5 timme i halv storm och snödrev. Besvärlig snötäckt och stenbunden terräng i kombination med snödrivor som gick upp en bit på låret i kombination med dåliga isar på sjöarna. Riporna lyste med sin frånvaro och det var väl ingen tur som kommer att gå till historien i minnet. Idag var det Tarzans tur att följa med ut på egen hand. Mycket snö gjorde att jag körde fast bilen det första jag gjorde när jag skulle parkera den. Jag kom dock loss ganska lättvindigt och backade upp bilen på Nikkaluoktavägen igen. Ut ur bilen och sparkade bort snö för att sedan köra ner igen och parkera. Tunggått var ledordet för dagen. Snön gick bitvis nästan upp över ryggen på Tarzan. Man kan inte tro att han snart skall fylla 12 år gubben min. Han kämpade på och sökte av terrängen på ett fantastiskt sätt trots allt. Inga spår efter tjäder eller ripa tänkte jag, då jag passerade en liten myr på väg upp mot en tallås. Då tar Tarzan stånd 45 meter framför mig och står med nosen högt och pekar upp mot en tall i den täta skogen. Jag jobbar mig framåt och gör mig beredd utifall att.....

Tarzan släpper ståndet och slår sig ner och hämtar vind på nytt, slår sig upp mot tallen han stod mot tidigare och tar ett nytt stånd. Då brakar det till i trädet, jag hör tunga vingslag och grenar som knäcks, men ser ingenting eftersom allt sker i det fördolda bakom snötyngda tallar.

Då ser jag en skymt av en tjädertupp som släpper sig neråt på vingarna och har fått upp farten rejält när jag väl får syn på den i en liten lucka på några meter i den täta skogen. En blixtsnabb anläggning och skott mot tuppen, som direkt går upp i en "superstål" rakt upp i luften, kastar huvudet bakåt och gör två baklängesvolter innan den ramlar ner genom en björk och vidare ner i snön. Tarzan kastar sig över fågeln som slår med vingarna i dödskramper, under ett ögonblick innan allt är över. Jag tar några bilder och förevigar ögonblicket innan jag nöjd och glad transporterar mig ner mot bilen. En härlig jakttur på 40 minuter blev det idag. Detta i ett fantastiskt vinterväder. I bland så har man det där lilla extra flytet i jakten. En härlig tur med min älskade Tarzan blev det i alla fall :-)