För precis en vecka sedan gick jag på jaktprov på Gotland. Varmt väder, grönt gräs och de flesta löv satt fortfarande kvar på sina grenar. Under lunchen låg jag i gräset och solade tillsammans med Tess som ni kan se i ett av inläggen nedan. Idag var jag ute och jagade i Kirunafjällen. Minusgrader och snö på backen, inte ett löv i de grå björkarna. Men ändå fint på sitt eget vis. På Michaels marker på Gotland gick man ner och hade 10 fågelarbeten på 2 timmar. I Kirunafjällen den gångna hösten har man i bästa fall haft 2 fågelarbeten på 10 timmar. Kontrastrikt va?! Det är dock inte bara klimat och natur som skiljer sig åt på dessa olika platser. I Kirunafjällen får man på statens mark inte jaga närmare renvaktarstuga, fritidshus eller ett rengärde som används än 1000 meter. Möter man en renhjord om minst 25 renar som uppehåller sig på en mindre yta än 1 ha får man heller inte jaga närmare renarna än 500 meter. På Gotland så jagar man och har jaktprov mitt inne i kohagar fulla med kor. Vi jagade av marker där jaktmarken omgärdades av stugor, permanentbostäder och allmän väg. Jaktmarken avgränsades av en allmän väg noll meter från marken. På höger sida 50 meter bort låg markägarens permanenta boningshus och på vänster sida 50 meter bort låg ett fritidshus med en inhägnad trädgård. Rakt fram nedanför oss låg grönsaksland och en gräsvall, vilket var vår enda möjliga skjutriktning. På Gotland så är det jägarens goda omdöme som tillåts vara rättesnöret under jakten på de små ytorna. Vid Länsstyrelsen i Norrbotten verkar jägarna uppenbarligen anses vara mer eller mindre intelligensbefriade eftersom man behövt införa de regler som man gjort för att skydda tamdjuren på fjället och dess uppfödare där det är mil mellan renvaktarstugorna. För att inte tala om alla okynnesavlysningar som godkänns av LST med hänsyn till rennäringen på rentomma marker för att älg och björnjakt skall kunna bedrivas utan insyn. Där alltså jaktformen älgjakt tillåts sättas över småviltsjakten under falsk förespegling av skydd för rennäringen helt i strid mot rennäringslagen. Sverige är fantastiskt!! Samma länsstyrelse har också avvecklat de frivilliga jaktbevakarna som rapporterar det de ser av ofog på fjället och efter skogsbilvägarna utan att göra urskiljning på vem som begår brotten. Det är uppenbarligen heller inte bra ur jaktfunktionens och fjällenhetens perspektiv. Upptäcks inga jaktbrott så finns de heller inte, verkar vara Länsstyrelsens paroll!! Är markägare och jaktupplåtare på Gotland mindre nogräknade och slarvigare än vad byråkraterna är på Länsstyrelsen i Norrbotten? Eller är jägarna i Norrbotten så mycket mer omdömeslösa än jägarna på Gotland vilket motiverar de extremt rigorösa och tvingande bestämmelserna och de monstruösa avlysningarna av fjällen i rennäringens tjänst? Dessa avlysningar som av en "slump" alltid verkar sammanfalla med älgjaktsperioden. Jag hävdar att jägarna oavsett var de bor är lika omdömesgilla men att vi i Norrbotten är offer för ett stort systemfel, förvärrat av svaga och undflyende tjänstemän på Länsstyrelseni Jokkmokk. För oss lokala småviltsjägare och friluftsälskare i Kirunafjällen, känns myndigheternas arrogans i dessa frågor som om vi tvingas vara en del av en egen Svensk modell av apartheidsystem framtaget för fjällbruk, tillräckligt långt bort från maktens korridorer för att populistiska makthavare inte skall behöva lyssna på de skattebetalare som tvingas leva med "fotboja" mitt bland sina egna fjäll. Jag är en naturmänniska och älskar fjällen och vill kunna vistas i dem fritt men under ansvar och värnar samtidigt om att de skall finnas kvar i ett enda stycke även i framtiden. Det kommer de inte att göra om fyrhjulingstrafiken och rovdriften på naturen tillåts fortsätta oinskränkt med myndigheternas goda minne. Småviltsjakten på Gotland har verkligen givit mig mersmak, med härlig inramning vid havet och den charmiga Gotländska byggnadskonsten. Gamla Visby har länge varit en av mina favoritstäder och att få se det nu på hösten i höstfärger och i det härliga väder vi haft har givit en kick som får mig att känna saknad trots att jag nu kommit hem till mitt eget himmelrike mitt bland fjällen. Nog är det kontraster mellan Gotland och Kirunafjällen alltid.Kontraster är dock alltid spännande! Det gäller bara att hela tiden välja rätt årstider och hoppa mellan det bästa av två världar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar