Jag fick nypa mig i armen och trodde inte mina ögon när jag läste chefredaktör Nicolas Jändels ledare i tidningen: Allt om Flugfiske:s mars nummer. Ett sent och mycket dåligt aprilskämt var min första tanke! I denna ledare kallad Obesvarad kärlek? kastar Jändel skit på Länsfiskekonsulent Dan Blomkvist för hans helt nödvändiga beslut att lägga Vällijokk i träda och kraftigt strikta upp reglerna för fisket i Leavasjokk och Rautasälvens övre delar på ett effektivt sätt, för att försöka rädda dessa karga fjälljokkars allt glesare fiskbestånd och ge fjällnaturen kring jokkarna lite andrum från ytterligare påspädning av de omfattande campingskadorna i området. I sin stora iver att springa sina annonsörers ärenden, visar chefredaktören upp stora brister i såväl kunskap om fjällnaturens och fjällfiskets begränsningar, sportfisketurismens förutsättningar, samt en stor portion bristande moral och ödmjukhet inför den fjällnatur som han säger sig att älska så mycket och vurma för.
Att detta var sista gången jag köpte Nicolas Jändels flugfiskeblaska behöver nog ingen ifrågasätta och jag är långt ifrån ensam om detta beslut, om man skall tro inläggen på Edge flyfishings forum.
Om vi återgår till sakfrågan om fiske och campingtrycket i det aktuella fjällområdet de senaste 10 åren, så kunde dessa åtgärder med fog, ha satts in redan för 4-5 år sedan. Fisketrycket på dessa fjälljokkar har varit enormt och ökat vecka efter vecka sommar efter sommar. Om herr Jändel varit mer kunnig i ämnet campingskador och fjälljokkarnas tillväxtbegränsningar så hade han förstått att det inte spelar någon roll om alla är jätteförsiktiga när de campar, och vetat att Kallaxflyg redan skickar sopsäckar med sina fiskegäster och uppmanar dem att ta skräpet med hem, och att de flesta tillresta flugfiskarna "bara tar upp det som de äter" under sin vistelse. Problemen uppstår när koncentrationen och mängden av människor blir allt för stor vid de bästa spotarna där alla kräver att få ligga samtidigt. Rekordet i antal tältläger som vi räknat ihop under fiskebevakning i det nämnda området: Vällijokk, Leavasjokk och Rautasälvens övre delar uppgick till 72 st läger på en total sträckning av 12 km fördelat på dessa vatten sommaren 2007. Med ett snitt av 3 fiskare per läger lågt räknat, så blev bara det, 216 personer som alla, i bästa fall, "bara" slog ihjäl var sin matfisk om dagen, i 5 dagar på sin fiskevecka som är snittlängden på en vistelse". Fisket på både de 2-3 fiskbara kilometrarna av Vällijokken, samt de 5 översta kilometrarna av Leavasjokken kunde jämföras med veritabelt armbågsluckefiske, med mindre än 100 meter mellan varje fiskare mitt ute på fjället vid detta valda tillfälle. Veckan före denna bevakningstur hade antalet tält bara efter Leavasjokk uppgått till 55 st på 7 km enligt mycket säkra uppgifter från personal på ett av flygbolagen och så här har det sett ut vecka efter vecka, sommar efter sommar enligt alla samstämmiga rapporter som inkommer till fiskebevakningen från erfarna fjällfarare, fiskare och bevakare. De många fiskande gäster som vi som bevakare pratar med under varje säsong är alla begeistrade över våra fjäll, men klagar främst över trängseln vid fiskevattnen, mestadels småfisk, nedskräpningen samt att det ligger bajshögar och skithuspappersserpentiner som inte eldats upp, lite överallt. Ett annat fenomen är att all brännbar beväxtlighet huggs ner runt lägerplatserna och jokkarna för den mysiga och obligatoriska kvällsbrasan.
Det blir ganska många träd som bryts av på en sommar, mitt ute i Europas sista vildmark, där målet är att undvika att det skall behöva se ut som om man vore i Hagaparken. Här finns nämligen ett befintligt, naturligt växt och djurliv som bör få överleva och sparas för framtiden så att även våra barn får uppleva detta som ödmjuka gäster på fjället.
Efter att ha jobbat större delen av min civila karriär på chefspositioner i hotell och turistbranschen bl.a som VD på marknadsorganisationen Kiruna Lappland under dess 5 första levnadsår och sedermera även som fiskeguide och instruktör vid fiskeguideutbildningar etc, samt med gedigen och lång erfarenhet som mångårig fiskebevakare på Statens mark ovan odlingsgränsen i Kiruna Kommun, så måste jag påtala redaktör Jändels okunnighet på området. Ingen flugfiskare flyger ut på fjället för att fiska med armbågs lucka eller för att fiska 25-30 cm långa harrar. Inget turistföretag lever på den övervägande delen gäster i området som är av "tält och svältkaraktär", dvs som många gånger inte ens köper sin flygresa ut, utan åker "svarttaxi" med fyrhjuling, till bla Lainioälvens övre delar med sina gummikanadensare. För helikopterbolagen är sportfiskeflyget dessutom enbart en marginalintäkt totalt sett, och inget man lever av. Den lönsamma fiskeprodukten för fisketuristföretagen i Kirunaområdet, frånsett ett par befintliga fiskecamper, är guidade driftingturer med helpensionsupplägg och boende i tält eller renvaktarstugor med en prisbild, som för det stora flertalet av svenska fiskare, ligger allt för högt för att vara intressant. Detta marknadssegmentet är mycket litet i Sverige och produkten vänder sig främst till utländska gäster. Fiskeprodukten är dessutom näst intill omöjlig att kvalitetssäkra pga av nedskräpning och trängsel och kräver att det finns troféfisk att locka med, vilket med dagens höga fisketryck, knappt existerar längre om man tittar på fjällfisket. Att då ange den lokala ekonomin som skäl för att inte lägga vatten som Vällijokk i träda, eller att hålla noggrann uppsikt på trängseln längs Lainioälven visar på total okunnighet från Jändels sida. Vår pärla Tavvaätno på sandåslandet och ett av källflödena till Lainioälven, är ett lysande exempel på hur illa det kan gå när allt för många skall åka till en och samma plats samtidigt. Det krävdes 6 års avlysning innan denna jokk återhämtat sig efter invasionen av fiskare på slutet av 90-talet, så att fisket i Tavva gick att släppas igen, trots kvoteringar. Jokken har fortfarande inte hämtat sig helt och årsklasserna av harren mellan 1,2 kg upp till 2 kg saknas idag och lyser nog tyvärr med sin frånvaro för alltid.
Vi som fiskebevakare rensar som regel alltid lägerplatserna från sopor när vi ändå är ute på våra bevakningar. Av utrymmesskäl i helikoptern brukar vi vara tvugna att ge oss, efter att ha rensat ett par lägerplatser från "gammalt skräp". För egen del har jag bevakat av Lainioälvens övre delar vid 5 tillfällen denna sommar. Vid ett av dessa tillfällen träffade jag på en av denna tidnings journalister som var ute tillsammans med Icehotel Adventure för att göra en rejäl marknadsföringskampanj inför 2009 års laxfiskesatsning för Lainioälven. Ännu ett "köpt" repotage alltså. Resultatet av detta kan man också läsa om i Jändels blaska i detta nummer. En veritabel gör-det-själv-guide på hur man enkelt och billigt når de hetaste laxspottarna för denna härliga men känsliga älv om man är normalbegåvad. Kommer detta att gagna Icehotel Adventure:s turer? Troligtvis inte. De gäster som köper med sig på dessa guidade turer blir besvikna på trängseln längs älven som inte kommer att vara liten kommande sommar. Även en dansk invasion av gör-det-självfiskare väntas efter repotage i tidningen Fiskefebers danska upplaga med tillhörande DVD från området! Varför betala 12-13.000 kr + flygresa till Kiruna när man istället kan göra turen själv för en spottstyver, med stor hjälp och ledning av Jändels flugfiskeblaska och där man kan hyra en gummikanot själv för turen. Ett totalt feltänk marknadsföringsmässigt! Jändel som dessutom tror att fjällnaturen kan jämföras med Stockholms innerstad och Hagaparken, och hänvisar till att "någon" skall hyra in sommarjobbare som städar fjället efter Tält och Svält-invasionen. Läs på lite om turistföretagens ekonomiska situation innan du uttalar dig åtminstone! Kirunafjällens natur har inte förutsättningar för en massturism, vare sig för fisket eller jakten. Det bidrar enbart till att såga av den gren vi redan sitter på och måste förvalta för att kunna leva av fjällen även i framtiden. Intäkterna lokalt för denna typ av GalneGunnarturism överstiger inte ens kostnaderna för den förstörda natur och trängsel som omöjliggör lokalt lönsammare gästkategorier. Skräp måste alltid till 95% forslas bort med dyr helikopter eller med fyrhjuling som förstör fjällheden ytterligare. Björkarna som eldas efter stränderna i fjällen behöver 50 år på sig för att växa upp till träd igen. Fiskens tillväxtperioder i våra fjälljokkar inskränker sig till Juli och Augusti i bästa fall med utgångspunkt från vattentemperatur och näringstillgång. Reproduktionen i dessa jokkar är inte mer än 0,5 kg - 1 kg fisk/ hektar och år. Här är inte läge att köra kortsiktig massturism á la put-and-takemodellen kära Jändel!
Att storstadsklipparen Jändel förespråkar massturism utan att veta vilka konsekvenser det medför i det aktuella området kan jag ha överseende med på grund av hans okunnighet, men den arroganta attityd han visar upp i sin kritik mot Länsfiskekonsulent Dan Blomkvist, ur sitt eget inkrökta storstadsperspektiv, kan jag dock inte förlåta honom. Vi vistas på fjället som gäster på naturen egna villkor, där solen inte kan slås av med en strömbrytare när den bländar och vinden finns där utan att det går att stänga av fläkten när vi fryser. Inse detta Jändel och anpassa dig! Om jag som läsare jämför Allt om Flugfiske med övriga av landets fisketidningar, har jag heller inte sett en kritisk rad i tidningen, om problematiken kring regeringens utspel om älvutbyggnader. Varför agerar Sportfiskarnas: Svenskt Fiske och Fiskejournalen kraftfullt för att rädda älvarna, men inte Jändels Allt om flugfiske? Bryr sig inte Nicolas Jändel om älvarna nog mycket, eller är det den nära kopplingen från LRF-media till centerpartiet, (som stått för det mesta av regeringens galenskap i älvutbyggnadsfrågan och fjälljaktsfrågan,) som styr informationsflödet från honom. En sak är då säker: Flugfiskarnas och fjällnaturens talesman är Jändel definitivt inte i dessa frågor! Är han köpt av ekonomiska och politiska särintressen? Mycket troligt, om jag säger vad jag tror och kan läsa ut mellan raderna med en god insyn bakom kulisserna!
Jag har som sagt köpt mitt sista nummer av Allt om flugfiske! Om det råder det definitivt ingen tvekan, så länge som Jändel är tidningens chefredaktör!
Med fjällhälsningar:
Joachim Almgren
Att detta var sista gången jag köpte Nicolas Jändels flugfiskeblaska behöver nog ingen ifrågasätta och jag är långt ifrån ensam om detta beslut, om man skall tro inläggen på Edge flyfishings forum.
Om vi återgår till sakfrågan om fiske och campingtrycket i det aktuella fjällområdet de senaste 10 åren, så kunde dessa åtgärder med fog, ha satts in redan för 4-5 år sedan. Fisketrycket på dessa fjälljokkar har varit enormt och ökat vecka efter vecka sommar efter sommar. Om herr Jändel varit mer kunnig i ämnet campingskador och fjälljokkarnas tillväxtbegränsningar så hade han förstått att det inte spelar någon roll om alla är jätteförsiktiga när de campar, och vetat att Kallaxflyg redan skickar sopsäckar med sina fiskegäster och uppmanar dem att ta skräpet med hem, och att de flesta tillresta flugfiskarna "bara tar upp det som de äter" under sin vistelse. Problemen uppstår när koncentrationen och mängden av människor blir allt för stor vid de bästa spotarna där alla kräver att få ligga samtidigt. Rekordet i antal tältläger som vi räknat ihop under fiskebevakning i det nämnda området: Vällijokk, Leavasjokk och Rautasälvens övre delar uppgick till 72 st läger på en total sträckning av 12 km fördelat på dessa vatten sommaren 2007. Med ett snitt av 3 fiskare per läger lågt räknat, så blev bara det, 216 personer som alla, i bästa fall, "bara" slog ihjäl var sin matfisk om dagen, i 5 dagar på sin fiskevecka som är snittlängden på en vistelse". Fisket på både de 2-3 fiskbara kilometrarna av Vällijokken, samt de 5 översta kilometrarna av Leavasjokken kunde jämföras med veritabelt armbågsluckefiske, med mindre än 100 meter mellan varje fiskare mitt ute på fjället vid detta valda tillfälle. Veckan före denna bevakningstur hade antalet tält bara efter Leavasjokk uppgått till 55 st på 7 km enligt mycket säkra uppgifter från personal på ett av flygbolagen och så här har det sett ut vecka efter vecka, sommar efter sommar enligt alla samstämmiga rapporter som inkommer till fiskebevakningen från erfarna fjällfarare, fiskare och bevakare. De många fiskande gäster som vi som bevakare pratar med under varje säsong är alla begeistrade över våra fjäll, men klagar främst över trängseln vid fiskevattnen, mestadels småfisk, nedskräpningen samt att det ligger bajshögar och skithuspappersserpentiner som inte eldats upp, lite överallt. Ett annat fenomen är att all brännbar beväxtlighet huggs ner runt lägerplatserna och jokkarna för den mysiga och obligatoriska kvällsbrasan.
Det blir ganska många träd som bryts av på en sommar, mitt ute i Europas sista vildmark, där målet är att undvika att det skall behöva se ut som om man vore i Hagaparken. Här finns nämligen ett befintligt, naturligt växt och djurliv som bör få överleva och sparas för framtiden så att även våra barn får uppleva detta som ödmjuka gäster på fjället.
Efter att ha jobbat större delen av min civila karriär på chefspositioner i hotell och turistbranschen bl.a som VD på marknadsorganisationen Kiruna Lappland under dess 5 första levnadsår och sedermera även som fiskeguide och instruktör vid fiskeguideutbildningar etc, samt med gedigen och lång erfarenhet som mångårig fiskebevakare på Statens mark ovan odlingsgränsen i Kiruna Kommun, så måste jag påtala redaktör Jändels okunnighet på området. Ingen flugfiskare flyger ut på fjället för att fiska med armbågs lucka eller för att fiska 25-30 cm långa harrar. Inget turistföretag lever på den övervägande delen gäster i området som är av "tält och svältkaraktär", dvs som många gånger inte ens köper sin flygresa ut, utan åker "svarttaxi" med fyrhjuling, till bla Lainioälvens övre delar med sina gummikanadensare. För helikopterbolagen är sportfiskeflyget dessutom enbart en marginalintäkt totalt sett, och inget man lever av. Den lönsamma fiskeprodukten för fisketuristföretagen i Kirunaområdet, frånsett ett par befintliga fiskecamper, är guidade driftingturer med helpensionsupplägg och boende i tält eller renvaktarstugor med en prisbild, som för det stora flertalet av svenska fiskare, ligger allt för högt för att vara intressant. Detta marknadssegmentet är mycket litet i Sverige och produkten vänder sig främst till utländska gäster. Fiskeprodukten är dessutom näst intill omöjlig att kvalitetssäkra pga av nedskräpning och trängsel och kräver att det finns troféfisk att locka med, vilket med dagens höga fisketryck, knappt existerar längre om man tittar på fjällfisket. Att då ange den lokala ekonomin som skäl för att inte lägga vatten som Vällijokk i träda, eller att hålla noggrann uppsikt på trängseln längs Lainioälven visar på total okunnighet från Jändels sida. Vår pärla Tavvaätno på sandåslandet och ett av källflödena till Lainioälven, är ett lysande exempel på hur illa det kan gå när allt för många skall åka till en och samma plats samtidigt. Det krävdes 6 års avlysning innan denna jokk återhämtat sig efter invasionen av fiskare på slutet av 90-talet, så att fisket i Tavva gick att släppas igen, trots kvoteringar. Jokken har fortfarande inte hämtat sig helt och årsklasserna av harren mellan 1,2 kg upp till 2 kg saknas idag och lyser nog tyvärr med sin frånvaro för alltid.
Vi som fiskebevakare rensar som regel alltid lägerplatserna från sopor när vi ändå är ute på våra bevakningar. Av utrymmesskäl i helikoptern brukar vi vara tvugna att ge oss, efter att ha rensat ett par lägerplatser från "gammalt skräp". För egen del har jag bevakat av Lainioälvens övre delar vid 5 tillfällen denna sommar. Vid ett av dessa tillfällen träffade jag på en av denna tidnings journalister som var ute tillsammans med Icehotel Adventure för att göra en rejäl marknadsföringskampanj inför 2009 års laxfiskesatsning för Lainioälven. Ännu ett "köpt" repotage alltså. Resultatet av detta kan man också läsa om i Jändels blaska i detta nummer. En veritabel gör-det-själv-guide på hur man enkelt och billigt når de hetaste laxspottarna för denna härliga men känsliga älv om man är normalbegåvad. Kommer detta att gagna Icehotel Adventure:s turer? Troligtvis inte. De gäster som köper med sig på dessa guidade turer blir besvikna på trängseln längs älven som inte kommer att vara liten kommande sommar. Även en dansk invasion av gör-det-självfiskare väntas efter repotage i tidningen Fiskefebers danska upplaga med tillhörande DVD från området! Varför betala 12-13.000 kr + flygresa till Kiruna när man istället kan göra turen själv för en spottstyver, med stor hjälp och ledning av Jändels flugfiskeblaska och där man kan hyra en gummikanot själv för turen. Ett totalt feltänk marknadsföringsmässigt! Jändel som dessutom tror att fjällnaturen kan jämföras med Stockholms innerstad och Hagaparken, och hänvisar till att "någon" skall hyra in sommarjobbare som städar fjället efter Tält och Svält-invasionen. Läs på lite om turistföretagens ekonomiska situation innan du uttalar dig åtminstone! Kirunafjällens natur har inte förutsättningar för en massturism, vare sig för fisket eller jakten. Det bidrar enbart till att såga av den gren vi redan sitter på och måste förvalta för att kunna leva av fjällen även i framtiden. Intäkterna lokalt för denna typ av GalneGunnarturism överstiger inte ens kostnaderna för den förstörda natur och trängsel som omöjliggör lokalt lönsammare gästkategorier. Skräp måste alltid till 95% forslas bort med dyr helikopter eller med fyrhjuling som förstör fjällheden ytterligare. Björkarna som eldas efter stränderna i fjällen behöver 50 år på sig för att växa upp till träd igen. Fiskens tillväxtperioder i våra fjälljokkar inskränker sig till Juli och Augusti i bästa fall med utgångspunkt från vattentemperatur och näringstillgång. Reproduktionen i dessa jokkar är inte mer än 0,5 kg - 1 kg fisk/ hektar och år. Här är inte läge att köra kortsiktig massturism á la put-and-takemodellen kära Jändel!
Att storstadsklipparen Jändel förespråkar massturism utan att veta vilka konsekvenser det medför i det aktuella området kan jag ha överseende med på grund av hans okunnighet, men den arroganta attityd han visar upp i sin kritik mot Länsfiskekonsulent Dan Blomkvist, ur sitt eget inkrökta storstadsperspektiv, kan jag dock inte förlåta honom. Vi vistas på fjället som gäster på naturen egna villkor, där solen inte kan slås av med en strömbrytare när den bländar och vinden finns där utan att det går att stänga av fläkten när vi fryser. Inse detta Jändel och anpassa dig! Om jag som läsare jämför Allt om Flugfiske med övriga av landets fisketidningar, har jag heller inte sett en kritisk rad i tidningen, om problematiken kring regeringens utspel om älvutbyggnader. Varför agerar Sportfiskarnas: Svenskt Fiske och Fiskejournalen kraftfullt för att rädda älvarna, men inte Jändels Allt om flugfiske? Bryr sig inte Nicolas Jändel om älvarna nog mycket, eller är det den nära kopplingen från LRF-media till centerpartiet, (som stått för det mesta av regeringens galenskap i älvutbyggnadsfrågan och fjälljaktsfrågan,) som styr informationsflödet från honom. En sak är då säker: Flugfiskarnas och fjällnaturens talesman är Jändel definitivt inte i dessa frågor! Är han köpt av ekonomiska och politiska särintressen? Mycket troligt, om jag säger vad jag tror och kan läsa ut mellan raderna med en god insyn bakom kulisserna!
Jag har som sagt köpt mitt sista nummer av Allt om flugfiske! Om det råder det definitivt ingen tvekan, så länge som Jändel är tidningens chefredaktör!
Med fjällhälsningar:
Joachim Almgren
4 kommentarer:
Jag fick en kommentar från Ismo på Edge flyfishings forum baserat på min beskrivning om Tavva:s krasch på harren beståndsmässigt i slutet på 90-talet där Ismo helt kopplade ihop kraschen med laxens återkomst till Lainioälvssystemet och att området inte led av för högt tryck. Under denna tid jobbade jag som VD för marknadsorganisationen Kiruna Lappland och hade en extraordinär insyn på trafiken till Tavvaätno. Tre-fyra flygbolag flög kontinuerligt in nya fiskare till området. !00-tals brev från klagande fiskande gäster vittnade om kaggfiske på harr av stora mått och liknade Roavejaure vid en internationell flygplats där det knappt gick att sova i tälten för all trafik. Även om laxen har sin orsak till att harren trycks undan så borde inte detta faktum gjort att de stora harrarna försvann från systemet, ända upp till Korvijokka, Bekkejokka och Ittejokka, såvida inte laxen åt upp just dem?? I sötvatten?? Även om vi inte vill tillstå det, så påverkar hårt fisketryck våra bestånd!
Are you sure about your number on kg fishes per ha, it seems a bit low. Do you know if there are estimates for rivers like the one in padjelanta ?
Hej Joakim. Precis som du skriver så är laxen en aggresiv fisk som inom "sitt område" kan jaga bort en fisk. Men jag har också svårt att tro att det är laxen som försämrat harrfisket.
Vi sportfiskare måste acceptera och förstå att vi har störra påverkan än vad vi tror, även då vi "bara" tar en matfisk om dagen då det är hårt fisketryck på en sträcka.
Jag tror att en del har svårt att se helheten. Man tittar på sin lilla del i det hela och tycker att det inte är så stort. Men man måste kanske multiplicera sitt fiske med 300-500 gånger, då förstår man vilket tryck den kan vara under en och samma dag.
Sedan är man van med den egna tillväxttakten på natur och fisk så man tänke inte på att det tar mycket längre tid för en fisk i fjällen att nå 1 kg än hemma.
Detta tankefel gäller också för en del Norrbottningar.
Hello Yann, of course it depends from river to river, but in general this small streams we are talking about here, in this
mountainarea growth this very small number of kg fish per ha and year.
Lakes in this area gives among 1 kg - 3 kg /ha per year in general.
It will take about 8 up to 12 years for a trout, a grayling, or an arctic char to reach a weight
of 1kg here in general. The period of growth is normally just 2 months per year, july and august. The rest of the year the fishes in the higher areas, more than less, just survives in the cold water.
Skicka en kommentar