Premiärtur med skotern till stugan....

Så var det då äntligen dags för vinterns premiärtur med skoter till Stugan. Efter veckans snöande hade det nu kommit tillräckligt mycket för att köra upp till stugan utan att behöva riskera skoter och kälke. Det var tretton grader kallt och lite grått när vi startade men det klarnade upp efter hand och blev lite kallare. En härlig vinterdag. Vi åkte upp och spårade rågången och runt stugan, skottade och hämtade hem fritidsbatterierna för laddning innan den riktiga kylan för vintern infinner sig. Det var härligt att komma upp igen och det blev en kopp kaffe på förstugebron. Hundarna fick rasa av sig i snön och tävlade sedan om vem som sprang fortast framför skotern när vi körde tillbaka mot Kurravaara. De älskar att vara uppe i stugan och såg lite besvikna ut när vi skulle åka hemåt så tidigt. Skotern gick bra som vanligt och det blev riktigt fint julkortsväder under dagens lopp. Nu sussar hundarna gott på bädden här hemma i stan igen.

Veckans väderväxlingar......

FIS-slalom på Luossavaara

Internationella slaomtävlingar har avgjorts på Loussavaara under helgen. Under lördagens
tävling blev manfallet ganska stort. Det kan ha berott på det ymniga snöfall som pågått hela helgen vilket medfört bl.a dålig sikt. Med tanke på snöfallet så höll underlaget i backen bra för åkarna enligt uppgift. Totalt har det kommit ner ca. 40 cm snö under helgen. Nu är det snart dags för att ta fram skotern igen och ta en premiärtur till stugan för denna vintersäsong. Jag längtar.............!

Fågelhundsutställning i Kiruna

I helgen har det varit fågelhundsutställning i Kiruna. Alltså en utställning för "riktiga fågelhundar" inget tjafs med marsvinsliknande dinkytoyvarianter som exempelvis bretoner och annat krafs. Nej rejäla hundar som det går att ta tag i!! Ett helt gäng med kompisar från Ofotens fuglehundsklubb i Narvik var nere och ställde ut sina hundar och konkurrerade med de svenska ekipagen . Lasse Granly med sin Engelsk Settertik Steivannets Aila blev så småningom Best in show. Anders och Kicki Gidlund tog som vanligt hem en rad priser på sina snygga och duktiga hundar. Både Scott och gamle Foppa ställdes ut. Vigdis Nymark dömde utställningen.

Tankar om livet - ett lunchföredrag i Kiruna Kyrka

Det är första gången jag blivit ombedd att dela med mig av mina tankar i en kyrka.

Nog har jag hållit många föredrag i mina dagar, men inget som har varit så personligt som detta.

Temat för dagen var tankar om livet. Jag valde att gå ut och berätta om min utbrändhet och min personlighetstyp, faran med att ställa för höga krav på sig själv i kombination med en positiv

livssyn och en förmåga att se möjligheter i allt samt att tacka ja till allt för många saker samtidigt. Kopplat med mycket entusiasm och engagemang och en stark mål och resultatinriktning är detta både det som skapar framgångskoncept samtidigt som det i många stycken kan vara självdestruktivt. Stunden i kyrkan inleddes med musik i femton minuter. Under denna stund gick många ur publiken fram och tände ett ljus för någon anhörig eller vän som man tänker lite extra på. Ann-Marie Hammarstedt Vilgats spelade och själv hade jag fått välja ett par stycken. Bo Eves psalm var ett av mina önskemål och min entrémusik var "Nu är det gott att leva" av Olle Adolfsson. Budskapet i mina tankar är " Livet är för kort för att skjutas på framtiden"- "Lev livet nu istället för att stressa ihjäl dig på jakten efter lycka imorgon". För vad är lycka ? Titta upp, njut och känn efter: lyckan finns nog närmare än du anar om man bara tillåter sig ta det lite lugnt, stanna upp en liten stund och tänka efter. Om inte annat så finns naturen runt hörnet för de flesta. Gå ut andas djupt och reflektera över livet. Om jag ändå gjort det ett par gånger extra under min mest hektiska period i livet, så hade jag kanske sluppit 10 år av uppförsbacke och en osedvanligt lång väg tillbaka! Sent skall syndaren vakna som det brukar heta! Jag är glad och tacksam över att ha fått komma och berätta om mina tankar om livet i kyrkan!

Vojmån är räddad

"Pressmeddelande"

Rör inte älvarna!

Vojmån är räddad genom en historisk folkomröstning. Acceptansen för ny vattenkraft är förbi och regeringen måste sätta en ny kurs för hållbara energilösningar. Energieffektiviseringar och stöd till vind- och biokraft ingår i en sådan kursändring tillsammans med en omedelbar utfasning av den för den biologiska mångfalden förstörande vattenkraften. På så sätt klarar vi klimatmålen och ger hållbara förutsättningar för svensk industris framtid.
Det är med glädje vi kan konstatera att Nej-sidan och Vojmåns Vänner vann och att Vojmån är räddad. Vojmån kan nu bli föremål för en omprövning med syfte att återställa den biologiska mångfalden, någotsom stöds av de i Riksdagen tagna miljömålen.
Resultatet är också ett svar på Maud Olofssons anförande på den öppna frågestunden i riksdagen torsdagen den 13 november. Det Maud Olofsson refererar till som ”diskussion i Vilhelmina kommun” är inget annat än ett öppet sår som skapats av Vattenfall AB:s planer på nya exploateringar. Detta sår i lokalsamhället, som uppstått i föreningar, mellan arbetskamrater och bland vänner och familjer kommer
att ta lång tid att läka och ansvaret för dess följdverkningar vilar helt och hållet på vårt gemensamt ägda företag Vattenfall AB.
Inte heller kan den överledning som nu gått i graven betecknas som en ”effektivisering”, detta är ett språkbruk som förringar de obotliga skador som ofrånkomligen hade uppstått om Ja-sidan hade vunnit. Det var fråga om en nyexploatering och omprövning av gällande vattendom, inkluderat den största överledningen i vattenkraftens svenska historia. Vilhelmina har nu klart och tydligt sagt nej till denna typ av projekt i sin natur.
Älvräddarna anser att detta nej skall tolkas av regering och riksdag som ett utryck för att acceptansen för ny vattenkraft i Sverige är över. Åtgärder måste vidtas, då Vojmåprojektet och även andra planerade in och övergrepp i svensk natur, bland annat i Näsåker i Sollefteå kommun, leder till ytterligare tillförsel av el till det nordiska systemets rekordstora överskott år 2015. Vattenfalls egna prognos pekar på 27 TWh, ett överskott som inte går att överföra till kontinenten, varför också klimatmålen faller som skäl för mer biotopförstörelse i Sveriges älvar och åar. Älvräddarna vill i och med segern för den biologiska mångfalden i Vilhelmina ge följande förslag till vår regering:
• Elcertifikaten måste tas bort från all vattenkraft; den är otidsenlig och ger endast
marginell tillförsel jämfört de kommande vind- och biokraftsatsningarna.
• Därav följer att vattenkraften också tas bort ur Miljöprocessutredningen, eftersom inget
behov föreligger för att underlätta tillståndsärenden vad gäller vattenkraft.
• Vi ser fram emot energi- och klimatpropositioner där energieffektiviseringar får fokus då
ingen annan väg erbjuds att kombinera ett hållbart samhälle med bibehållen
konkurrenskraft inom svensk industri.
Energieffektiviseringar i kombination med utökad vind- och biokraft gör att vi utan problem når
de klimatmål som EU ställt och därför kan och bör vattenkraften nu fasas ur elcertifikatsystemet.
På uppdrag av styrelsen i Älvräddarnas Samorganisation,
Christer Borg, styrelseledamot Älvräddarna
Kontaktinfo: Christer Borg, 0706-84 74 31, christer.borg@naturskyddsforeningen.se
Ref:
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2008/09:27#{159E853B-24F3-49CB-9874-A158C33A50CC}
http://www.borgwondergear.se/laddaner/Protokoll%25201_2008.pdf
http://www.alvraddarna.se/

Ett stort grattis till alla som arbetat med frågan att bevara Vojmån!!
Jag lyfter på hatten!

När fjällen är som bäst......

Det blev en mycket fin fjälltur upp mot Lapporten i söndags. Vädret visade sig från sin bästa sida, och omkringliggande fjäll lystes upp av solen, ni vet det där rosa/gulskimrande ljuset på vita fjälltoppar mot den blå himlen som är så härligt. Humöret var på topp och sällskapet var det bästa tänkbara. Upplagt för en riktig kanondag alltså. Maria som var uppe på tillfälligt besök över helgen i Kiruna, för att kolla späckhuggare, träffa kompisar och vila ut i största allmänhet hade trots digert program ändå tackat ja till att följa med mig och mina hundar ut på fjället. Maria dök upp hemma hos mig vid halvnio tiden på morgonen och klagade lite på att jag hade tvingat upp henne för tidigt på morgonen. Hon var dock stor nog att erkänna att det inte var mitt fel att det börjar lida mot polarnatt och att det lilla ljus som finns måste utnyttjas maximalt. Det bet lite i kinderna när vi började anmarschen efter leden mot Abiskojaurestugorna. Som tur var blåste det bara ytterst lite denna dag när temperaturen låg runt minus 10 grader. Vid apelsintallen vek vi av upp mot Nissuntjårro och släppte ut hundarna på sök. Vi såg spår efter några ripor men inga fåglar som satt kvar och tryckte för hundarna när vi kom fram. Vid ett-tiden blev det lunch på fjället och lite kylslaget att stanna. Maria bytte sockar på frusna tår i kängorna och visade på potential som hagelskytt vid provskjutning mot ett träd med min bössa. Jag tyckte vi hade en mycket trevlig dag där vi gick och småpratade på fjället om allt och ingenting, fotograferade och försökte hålla rätt på var hundarna befann sig. På väg ner mot Abisko igen tar så Tess stånd för ripa. Hon avancerar fram i etapper och reser en singelripa. Det blir ett par tighta skott på den lågflygande ripan i ganska tät terräng och således ett par rejäla skott i luften. Ingen fågel i säcken alltså. Väl nere vid bilen så smakade den väntande CocaColan riktigt bra. Klockan var 15.00 men det hade redan börjat mörkna. En härlig dag på fjället var till ända. Väl i Kiruna blev det sedan ripmiddag hemma hos mig, men det är en annan historia!

Tack Maria för en riktigt fin söndag!

Med Pekka på jakt

I Lördags åkte Pekka och jag ner på hans marker och släppte hundarna och jagade. Det var - 18 grader när vi gick från bilen. Vi såg färska spår efter ett par ripor i ett område där Tarzan försvann och blev borta ett tag. Det var det närmaste vi kom fågeln, men härligt var det ändå.

En härlig novemberdag i Abiskofjällen

Tog bilen upp till Abisko och vandrade upp mot lapporten tillsammans med mina hundar. 4-5 centimeter snö på backen och några få minusgrader kallt. Lättgånget över de frusna myrarna. Fint ljus över fjället. Jag hade två fågelsituationer på hundarna, men fågeln gick innan jag hunnit in på skotthåll. Det spelar dock ingen större roll. Hundarna fick springa av sig och jag fick en hel del frisk luft på köpet. Det blev en härlig novemberdag på fjället.

En fantastisk jaktdag på fjället-förutom jakten

P-O och jag bestämde oss för att gå upp på fjället för en heldagsjakt! Med start från parkeringen i Rensjön vid 08.20 och med klart väder och en temperatur på - 22 grader vid bilen så stod det från början klart att detta inte skulle bli något för de tunna grabbarna. Som tur var så var det bara hårdingar med på turen denna dag. Efter 1,5 timmes snabb anmarsch upp på fjället var det så dags att göra tröjbyte och dricka lite samt släppa ut hundarna på sök för att sedan fortsätta vandringen uppför fjället.

Efter 5 minuters jakt stötte Tarzan och Tess en singelripa. Det var den enda ripa som vi såg på hela dagen. Trots 16-17 km:s vandring under 7 timmar så bar det sig inte bättre. Spår efter renar, harar, ripor och två järvar samt älgar syntes i alla fall. Mitt under lunchrasten fick P-O syn på en älgko med kalv. Det var det enda levande väsen frånsett ripan och våra hundar som vi hade inom synhåll idag. Trots allt blev det en fantastisk vinterdag på fjället. Mycket frisk luft och en ordentlig genomkörare för kroppen blev det. När vi återkom till bilen så hade temperaturen åter fallit ner under -17 grader och ljuset börjat att falla. En härlig dag på fjället var till ända och en skön trötthet hade infunnit sig efter ett värdigt träningspass. Det blir nya friska tag i morgon igen.