När fjällen är som bäst......

Det blev en mycket fin fjälltur upp mot Lapporten i söndags. Vädret visade sig från sin bästa sida, och omkringliggande fjäll lystes upp av solen, ni vet det där rosa/gulskimrande ljuset på vita fjälltoppar mot den blå himlen som är så härligt. Humöret var på topp och sällskapet var det bästa tänkbara. Upplagt för en riktig kanondag alltså. Maria som var uppe på tillfälligt besök över helgen i Kiruna, för att kolla späckhuggare, träffa kompisar och vila ut i största allmänhet hade trots digert program ändå tackat ja till att följa med mig och mina hundar ut på fjället. Maria dök upp hemma hos mig vid halvnio tiden på morgonen och klagade lite på att jag hade tvingat upp henne för tidigt på morgonen. Hon var dock stor nog att erkänna att det inte var mitt fel att det börjar lida mot polarnatt och att det lilla ljus som finns måste utnyttjas maximalt. Det bet lite i kinderna när vi började anmarschen efter leden mot Abiskojaurestugorna. Som tur var blåste det bara ytterst lite denna dag när temperaturen låg runt minus 10 grader. Vid apelsintallen vek vi av upp mot Nissuntjårro och släppte ut hundarna på sök. Vi såg spår efter några ripor men inga fåglar som satt kvar och tryckte för hundarna när vi kom fram. Vid ett-tiden blev det lunch på fjället och lite kylslaget att stanna. Maria bytte sockar på frusna tår i kängorna och visade på potential som hagelskytt vid provskjutning mot ett träd med min bössa. Jag tyckte vi hade en mycket trevlig dag där vi gick och småpratade på fjället om allt och ingenting, fotograferade och försökte hålla rätt på var hundarna befann sig. På väg ner mot Abisko igen tar så Tess stånd för ripa. Hon avancerar fram i etapper och reser en singelripa. Det blir ett par tighta skott på den lågflygande ripan i ganska tät terräng och således ett par rejäla skott i luften. Ingen fågel i säcken alltså. Väl nere vid bilen så smakade den väntande CocaColan riktigt bra. Klockan var 15.00 men det hade redan börjat mörkna. En härlig dag på fjället var till ända. Väl i Kiruna blev det sedan ripmiddag hemma hos mig, men det är en annan historia!

Tack Maria för en riktigt fin söndag!