En händelserik resa till ett Finnmark i vinterskrud.

Jag hade jobbat undan för att hinna komma iväg tidigt denna torsdag i början på november. Tidigt blev det nu tyvärr inte trots allt, och jag kom inte iväg förrän runt 17.30 på min 53,5 mil långa resa upp till Anne i Lakselv, mitt i Finnmark. Resan gick bra och jag passerade Vittangi, Karesuando, Enontekiö, gränsstationen mellan Finland och Norge, samt Kautokeino utan minsta bekymmer. Det var dock mörkt ute och vägen hade blivit avsevärt sämre plogad och underhållen när jag passerade gränsen mellan Finland och Norge. Från en riktigt bra plogad väg till rena tvättbrädan, men med is på...! Det gick därför inte att köra mer än 70 -80 km/tim på norsk sida, Kautokeino passerades alltså utan bekymmer, och jag var pigg och glad. En kopp kaffe med en smörgås hade jag fått i mig, samtidigt som jag rastade mina hundar vid en parkeringsficka efter vägen. Nu var det ju bara ca. 20 mil kvar till Lakselv tänkte jag högt för mig själv, när jag körde ut ur Kautokeino. Jag hade precis passerat husen i byn Hemungeauvdi ( felstavat) och kört runt en kurva: där mitt på vägen framför mig stod 3 renar, ca 40-50 meter framför bilen. Jag pumpbromsade, försökte styra undan men kände att däcken släppte på den uruselt plogade vägen och att jag skulle hamna i diket om jag försökte, ochvart skulle jag ta vägen? Det fanns ingen plats! En ren stod med sidan till, helt stilla mitt framför bilen, och trots att jag bara körde ca. 70 km/tim hade jag inte en chans. Pang! Jag skickade renen 40 meter framåt efter den isiga vägen, och där låg den och tittade på mig oförmögen att kliva upp men fortfarande vid liv. Efter ett snabbt samtal till Anne ringde jag till polisen för att anmäla olyckan, sedan var det bara att avliva renen. Jag hade med min kniv i jaktryggsäcken och stack den i nacken på renen. Någon minut senare så var den död. Båda fjärrljusen, och höger strålkastare med insats och glas var krossade. Motorhuven gick heller inte att öppna och jag var mycket orolig för att kylaren skulle ha sprungit läck. Inget synligt droppande av glykol under bilen gjorde dock att jag kunde fortsätta min färd mot Lakselv, de kvarvarande 17,5 milen och 1,5 timme försenad. Lyset på bilen var nu inte mycket att hurra för, men bilen gick i alla fall. Men det var en nervös färd, för jag visste ju inte säkert om allt var ok. Strax före 02.00 var jag framme. Jag hade haft en sagolik tur, trots allt. Jag var oskadd, bilen gick att köra med, kylaren var hel och jag hade inte behövt bärgning. Det var med stor lättnad jag rullade in på Annes gård :-) Anne hade gjort sushi som smakade underbart där på morgonkvisten. Resten av vistelsen i Lakselv blev som vanligt underbart härlig. Ripjakt under fredagen, jaktträning med Norsk bretonklubb på Hatter under lördagen samt fest med Vestfinnmarks fuglehundsklubb på lördag kväll,vi hittade på en massa skoj tillsammans med Endre och Bjarte under veckan och tiden bara flög iväg för oss. Jag körde hem till Kiruna med den trasiga bilen efter 6 fina dagar i Lakselv. Väl hemma så hade Pappa lyckats få tag på en begagnad strålkastarinsats samt 2 nya fjärrljus som också monterades på direkt. Nu längtar jag efter Anne och grabbarna igen så det skriker i kroppen......

Senhöstjakt i Vinterlandskapet Kiruna

Under de två senaste veckorna har vintern etablerat sig i Kiruna och Kirunafjällen. Allt på en gång, har varit Kung Bores paroll denna höst. Nu ligger snölagret tjockt och ländskidspåren är välpreparerade och redan av högsta klass. Att jaga till fots har blivit mer tunga snöpulsningspass än regelrätta jaktturer. Jaktturerna de sista två veckorna har inte givit så mycket mer än bra konditionsträning ocg styrka i benen. Några ripor har det trots allt blivit. Igår fick Tess vara med i ensamt majestät på jakt runt Abisko och vi gick i 2,5 timme i halv storm och snödrev. Besvärlig snötäckt och stenbunden terräng i kombination med snödrivor som gick upp en bit på låret i kombination med dåliga isar på sjöarna. Riporna lyste med sin frånvaro och det var väl ingen tur som kommer att gå till historien i minnet. Idag var det Tarzans tur att följa med ut på egen hand. Mycket snö gjorde att jag körde fast bilen det första jag gjorde när jag skulle parkera den. Jag kom dock loss ganska lättvindigt och backade upp bilen på Nikkaluoktavägen igen. Ut ur bilen och sparkade bort snö för att sedan köra ner igen och parkera. Tunggått var ledordet för dagen. Snön gick bitvis nästan upp över ryggen på Tarzan. Man kan inte tro att han snart skall fylla 12 år gubben min. Han kämpade på och sökte av terrängen på ett fantastiskt sätt trots allt. Inga spår efter tjäder eller ripa tänkte jag, då jag passerade en liten myr på väg upp mot en tallås. Då tar Tarzan stånd 45 meter framför mig och står med nosen högt och pekar upp mot en tall i den täta skogen. Jag jobbar mig framåt och gör mig beredd utifall att.....

Tarzan släpper ståndet och slår sig ner och hämtar vind på nytt, slår sig upp mot tallen han stod mot tidigare och tar ett nytt stånd. Då brakar det till i trädet, jag hör tunga vingslag och grenar som knäcks, men ser ingenting eftersom allt sker i det fördolda bakom snötyngda tallar.

Då ser jag en skymt av en tjädertupp som släpper sig neråt på vingarna och har fått upp farten rejält när jag väl får syn på den i en liten lucka på några meter i den täta skogen. En blixtsnabb anläggning och skott mot tuppen, som direkt går upp i en "superstål" rakt upp i luften, kastar huvudet bakåt och gör två baklängesvolter innan den ramlar ner genom en björk och vidare ner i snön. Tarzan kastar sig över fågeln som slår med vingarna i dödskramper, under ett ögonblick innan allt är över. Jag tar några bilder och förevigar ögonblicket innan jag nöjd och glad transporterar mig ner mot bilen. En härlig jakttur på 40 minuter blev det idag. Detta i ett fantastiskt vinterväder. I bland så har man det där lilla extra flytet i jakten. En härlig tur med min älskade Tarzan blev det i alla fall :-)

Ripjaktsvecka med min turklara familj i Lakselv

På eftermiddagen den 23:e september var jobbet äntligen undanstökat, rabiesvaccineringen godkänd & hundpassen klara, hagelbössan tullklarerad via internet, och bilen färdigpackad. Nu väntade 9 härliga dagar uppe hos Anne och hennes grabbar uppe i Lakselv. Dagar som skulle fyllas av härlig kvalitetstid tillsammans med god mat och en hel del ripjakt. Ursprungsplanen var att vi skulle tillbringa de första 9 dagarna i Lakselv, för att sedan åka tillsammans till Kiruna och spendera resterande dagar med tjäderjakt vid min stuga samt flyga ut i Kirunafjällen för att jaga en sväng. Planen att åka till Kiruna på jakt sket sig dock tyvärr eftersom Annes ex-man & tillika pappa till grabbarna, helt plötsligt bestämt sig för att ändra överenskommelsen om att ta hand om sina barn under sin höstledighet i sista stund, för att istället ägna sin "välförtjänta frivecka" på bara sig själv. Mycket förståeligt, med tanke på att det måste vara ett väldigt tufft & slitsamt liv, att vara tvungen att ta hand om sina egna barn, "hela" fyra dagar per månad, samtidigt som han pluggar på annan ort hela veckorna, och bara rår om sig själv! Samtidigt så sköter Anne allt, och jag menar verkligen allt, som rör barnen, samtidigt som hon jobbar dagtid samt med jour på nätterna till det varannan vecka :-) Stort härligt wow!!! Detta var dock ingen engångsföreteelse, utan bara "business as usual" för honom, så konsekvens i handlingsmönstret kan man i alla fall skönja :-) Men jag är trots det, inte imponerad......

När jag kom upp till Lakselv denna fina torsdagskväll den 23:e september, efter att ha blivit stoppad & kollad i tullen mellan Finland och Norge och fått förevisa både hundpass och tulldeklaration för hagelbössan så möttes jag av ett festligt dukat bord, fullspäckat med Annes suveränt goda hemlagade sushi. Tillsammans med ett svalt Alsacevin så blev detta en härlig festmåltid med familjen. Både Endre och Bjarte som är 9,5 respektive 8 år gamla, älskar sushi. Inte helt vanlig mat för denna ålderskategori av grabbar skulle jag tro. Tiden i Lakselv bara flög iväg. Vi jagade de flesta av dagarna som vi tillbringade tillsammans i Lakselv. Vi gick flera 2 milsturer i terrängerna kring Lakselv och Börselv och en dag körde vi även upp mot Alta och jagade tillsammans med Gunnar Guttormsen på Sennaland. Riptillgången var kanske inte den bästa totalt sett, men vad spelade det för roll när vädret var härligt och hundarna jobbade på och gjorde allt vad de kunde för att hitta fågel, och slutligen det viktigaste av allt, var ju att jag fick jaga ripa tillsammans med det bästa som jag har, min älskade Anne. Många av de fåglar vi trots allt, ändå hittade, var väldigt lätta på vingarna. Detta eftersom det rådde full lövfällning i kombination med att riporna började skifta i vitt under denna period. Denna kombination, samtidigt som snön ännu inte hunnit lägga sig på backen, gör det extra svårt att komma inom skotthåll på fågeln. Vi fick nu ändå skjuta ett antal ripor trots allt :-)

Extra skojigt var att Anne & jag fick med oss såväl Anders en av jaktdagarna som Endre och Bjarte två fina jaktdagar. Endre och Bjarte var så duktiga på att gå i den bitvis besvärliga terrängen med blötmyrar blandat med stenblocksterräng. De fixade också ved till vår lägereld och täljde korvpinnar åt oss samt fixade elden alldeles själva. Det är så skojigt att ha dem med sig, när de är så duktiga. Tarzan var skadad i en tass och fick gå i koppel denna jaktdag. När vi hade fikat klart så stannade Endre ensam kvar vid lägerplatsen och tog hand om Tarzan själv, medan Anne, Bjarte och jag tog oss en liten extra jaktsväng innan det var dags att packa ihop och gå hemåt mot en varm härlig bastu. Det blev 9 fina dagar i Lakselv innan jag var tvungen att köra hemåt mot Kiruna igen för att hinna upp till stugan med båt, innan Kurraviken frös till is. Detta för att hinna göra vinter i stugan och tappa ur allt vatten, tömma vattenlås och dasset mm. Något som var planerat att göras under den tur som Anne jag tänkt oss, men som aldrig blev av någon outgrundlig anledning....hmmm. En riktigt härlig tid tillsammans med Anne och min turklara familj, var över för denna gång, men det kommer att bli många, många fler!

Jag lovar :-))))