År 2015 blev ett riktigt mardrömsår. Det började med att Mamma, efter att vi egentligen fått ett positivt besked om att hennes cancer hade försvunnit i slutet på 2014, då hon plötsligt började tappa funktion efter funktion och blev allt svagare. Cytostatikabehandlingen hade tagit kål på immunförsvaret, med ett virus på hjärnan som följd. Samtidigt halkade Pappa och slet av senorna som höll hela lårmuskeln med akutoperation som följd och blev sittandes i rullstol årets första månader. Den 1:a Mars stod jag själv på skallen på skidor under ett jaktprov i Tromsö i genomslag och slet av två senor i vänster axel, skulle det visa sig så småningom. Mamma förde en ojämn kamp, men kämpade heroiskt mot sitt virus i hjärnan under årets första 3 månader. Den 19:e Mars på förmiddagen somnade Mamma in. Saknaden och sorgen var enorm. Det var en oundviklig utgång mot den bakgrunden, egentligen skönt att hon äntligen fick frid och ro och slapp plågas mer. Men så otroligt tråkigt, trist och tomt det blev. Saknaden är fortfarande stor, inte minst under familjehögtiderna, men börjar nu bli mer hanterbar. Min axel blev opererad 29:e oktober och jag är fortfarande mitt i rehabiliteringsträningen som går oändligt långsamt enligt eget, otåligt tycke går dock enligt plan! Året har dock inte bara bjudit på elände även om det varit jobbigt många gånger. Hundarna mina har skänkt mig mycket glädje och tröst. Vi har jagat mycket, gått på en hel del jaktprov och lyckats väldigt bra på dessa. Pappa har efter min operation i axeln hjälpt mig otroligt mycket med allt. Jag flyttade in till honom direkt efter operationen och bodde där ända fram till julhelgen. Ännu får axeln inte belastas, men jag har kunnat börja köra bil och har nu jobbat i drygt 3 veckor. Alltid något ! Nu ser vi fram emot ett ljusare 2016 och längtar till stugan, härliga fjällturer och en hel del jakt framöver. Snart börjar även jaktprovssäsongen på allvar och det stora målet är naturligtvis NM-Vinter för Tess och Tindras del samt att få lilla Tara kvalificerad till Arctic Cup i Alta. Vi ser ljuset i tunneln och hoppas på ett lugnt och fint 2016. Det behövs verkligen efter ett mörkt och dystert 2015. Om några dagar syns åter solen ovanför horisonten uppe från Luossavaaras topp och snart hoppas jag åter kunna åka skidor och jaga på fjället igen. Snart steker jag åter färsk röding och eldar bastun i stugan. Nu lämnar vi den mörka skiten bakom oss och ser framåt mot fina skoterturer i soligt väder och glada vänners lag. Som jag längtar efter detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar