In
Memorial
Rolf
Abrahamsson under Dundretprovet 2012
En
mycket god & varmhjärtad vän. En stor jägare, fiskare och hundman och
tillika en av Sveriges absolut skickligaste och mest erfarna jaktprovsdomare på
den stående fågelhundssidan lämnade oss efter en lång och tuff kamp mot sin
sjukdom, den 4:e juli 2014,alldeles på tok för tidigt.
Rolf blev 66 år.
För
egen del lärde jag känna Rolf på jaktprovsarenan för drygt 10 år sedan uppe i Pirttivuopio på
Bretonklubbens jaktprov där.
Efter
det så har mötena blivit många och Rolf har varit den domare som dömt och
”räddat” flest bretonprov i Malmfältsregionen och som alltid med bretonklubbens bästa för
ögonen alltid ”villkorade” sin egen dömning med att någon från de egna
bretonleden skulle gå med som domarelev på de prov han dömde. eftersom han
tidigt identifierade de problem som bretonklubben hade och fortfarande har med sitt
arrangörskap med utgångspunkt från domarrekrytering. Denna insikt grundlagd på
sin breda ,mångåriga erfarenhet som hundman, deltagare, jaktprovsdomare och
jaktprovsarrangör på den engelska sidan och med en gedigen erfarenhet från dömning
i våra nordiska grannländer.
Rolf är ett tungt vägade skäl till varför även jag är jaktprovsdomare idag, och inte minst tack vare Rolfs fantastiska mentorskap.
Efter
att ha dömt bretonprov ett antal gånger införskaffade Rolf sin första egna
breton, Moski för drygt 7 år sedan , som vi tillsammans hämtade nere i
Glomfjord när jag hämtade min SJCHTess från samma kull. För snart 3 år sedan införskaffades även breton nr:2 till familjen och en avkomma till min egen Tess:
Vakkuniva-Tarzan:s T/R T-Sitas, ägd tillsammans med sonen Erik. I Rolf:s tidigare besättning
av hundar har alltid Engelsk Setter och Drever varit synonymt med Rolf så länge
jag haft förmånen att känna honom.
För
min personliga utvecklings del har Rolf betytt mycket både som vän och inte minst som
mentor under min egen domarutbildning. Inga frågor har varit för små för att
ställas och tid har alltid funnits för att diskutera domslut och
jakterfarenheter. Som mentor var Rolf rak och ganska tuff men alltid med humor och en
rävfarm bakom varje öra när han ställde mig mot väggen med sina kluriga frågor.
Med sin oerhörda jaktkunskap och domarerfarenhet var Rolf den bästa mentor man
kunde ha där det jaktliga i bedömningarna alltid sattes främst.
”Tänker
du jaktligt och positivt och kan motivera dina beslut, så är du aldrig fel ute
i dina bedömningar” är ett av de bevingade förhållningssätt och visdomsord som Rolf försett
mig med under åren och som jag alltid försöker leva upp till.
Många
är de timmar vi avhandlat per telefon diskuterandes jaktprovsbedömningar och
olika jaktliga scenarier eller där vi ”bara” diskuterat natur, jakt och fiske
eller matlagning i största allmänhet som också alltid varit ett av Rolf och familjens stora
intressen och livsstil. Inget av telefonsamtalen med Rolf varade kortare tid än
minst en timme, med något enstaka undantag. De gourmetmiddagar som jag fått
äran att avnjuta signerade Rolf & Lena hemma i Koskullskulle har alltid
varit kullinariska upplevelser utöver det vanliga, med fantastiska råvaror
tillagade med massor av värme och kärlek & kunskap– precis som jag alltid känt Rolf
under den relativt korta tidsperiod som vi känt varandra.
I
ljust minne bevarad och i en tuff stund som denna går tankar och styrkekramar osökt
till Rolfs fantastiska familj, med Lena i spetsen.
Vila
i frid Rolf.
Med
varma hälsningar från Vakkunia-Tarzans Kennel
Joachim, Tess, Tindra och lilla Tara