När fjällen och fjällvädret är som bäst..

Så tog vi oss då i kragen i söndags. Vi klev upp i hygglig tid, tog bilarna västerut för en rejäl fjälltur med bössor på ryggen. Vilka var då vi? Helena och Leija, P-O och Tyson, Peter Fjällberg, Pekka Salomonsson och så jag då tillsammans med Tarzan och Tess. Morgonen var så där härligt kall. Termometern stod på minus 11 grader när vi påbörjade den 4,5 km långa anmarschen enkel väg upp på fjället, innan hundarna skulle släppas ut på sök. Leija och Tyson fick springa som de ville från början, medan Tarzan och Tess var kommenderade att gå bakom husse till det var dags för jakt. Morgonsolen sken och ju högre upp i terrängen vi kom desto varmare blev det, vilket inte enbart berodde på stigande dagstemperatur utan även på hög puls och högt gångtempo under den tråkiga transportsträckan. Väl uppe på höjd vid trädgränsen lyckades herr Fjällberg tjata till sig dagens första fikapaus......och det innan ens jakten hade hunnit börja! Det klagades lite i ledet på för högt tempo under anmarschen, vilket dock inte berörde den "höftledsprotesförsedde" nämnvärt. Det blev en kanondag i det fina härliga vårvinterliknande vädret. Hundarna gick som skållade små troll och Tarzan hade fågelkontakt ganska direkt i sitt första släpp. Han tog stånd men, men de 2 riporna sprang undan och flög bort när vi närmade oss honom, lite väl lätta på vingarna tyvärr. Det blev en relativt lång vandring utan fågelkontakt, och högt, högt upp i terrängen blev det ånyo dags för fikarast med kaffekokning över öppen eld. Tess kom i fågel men lyckades inte förvalta sin chans utan de 3 fåglarna tog till flykten innan vi hann fram. Vi vandrade nerför fjället i den riktning som fåglarna flugit. Tarzan fick dem i näsan och tog stånd långt ner i en ravin. Innan vi hann börja nedstigningen hade dock fåglarna hunnit flyga och Tarzan rusade frustrerat efter alldeles för långt. Skäll från husse och omedelbar koppling blev straffet. Tess tackade för förtroendet och hittade på riporna igen, och fick till ett par situationer med stånd på dessa där vi inte kom åt att skjuta, innan undertecknad fick chansen att fälla en doublé på ripa som Tess apporterade in. Nu fick Tarzan chansen igen och tog ett stånd i en björkförtätning. Resning på håll och ett fint skott från P-O som fällde ripan. Tarzan apporterade villigt in fågeln. Vi letade oss fram till stigen och avslutade dagen med 4,5 km nermarsch från fjället. Det var ett ganska slitet men nöjt gäng som kom fram till bilarna efter 8 timmars jakt och med tre ripor i bagaget, efter att ha sett 8 stycken totalt. Tack allihop för en trevlig och härlig dag.