

vadarbyxor och vadarskor samt chestpack med flugaskar, tafsmaterial och diverse bra-att-ha -prylar för ändamålet. Själv mötte jag upp med min flytring och simfötter. Blev det någon fisk då? Tja, så nära man kan komma att få upp en öring utan att nå riktigt hela vägen in i kaklet som Tommy Söderberg, den förra förbundskaptenen i fotboll, nog skulle uttryckt sig. Efter ca. 20 minuters kamp från en flytring så började öringen att vara så pass trött att den borde kunna manövreras in i håven. Men efter ett sista desperat försök från öringens sida att slippa undan så slog den sig lös, mitt framför ögonen på mig och Anders. En fin öring i kilosformat som lugnt och värdigt kunde återgå till de fria livet och fortsätta sin eviga jakt på mat. Det blev inte fler chanser under denna alltför korta fisketur. Steget mellan att spela hårdrock mitt i natten inför en vilt vrålande publik på tusentals människor till att stilla flugfiska efter vakande öring till fåglarnas kvitter är dock inte långt, bara några få timmar. Men en viss kontrast kan man nog skönja. Tack för en trevlig fisketur och välkommen tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar