onsdag 31 oktober 2012

Vintern kom, sågs och segrade......

Appetitt - för hundar som kräver kvalitet







Under förra helgen och vidare denna vecka övergick senhösten med lite snö på backen i Kiruna till riktig och rejäl vinter. Nu är det tung snöpulsning som gäller när man skall ut och jaga. Det blev inga ripor fällda under helgen. Både ripor och tjädrar i skogen lättade på betryggande avstånd framför hundar och skyttar med ett enda undantag, nämligen träningsturen utan bössa på myrarna vid flygfältet i söndags tillsammans med Tony och hans 5 månader gamla Engelska settertik, Myra. Ganska typiskt för denna tid på året, men rätt bra trots allt, ett fågelår som detta. I söndags förmiddag var alltså riporna lite lättare att tas med och vi fick till några fina situationer på såväl Tindra som Tarzan och där Myra fick tillfälle att bekanta sig med ripor på resning tillsammans med Tarzan och Tindra i flera omgångar. Det blev två jaktpass med byte av hundar vid lunchtid under lördagen samt alltså ett rent hundträningspass och ett jaktpass i skogen under söndagen tillsammans med Tony. På bilden med Tony och Myra på flygismyren, där det i söndags förmiddag låg 1 dm snö, ligger nu istället mellan 30 och 40 cm. I skogen där jag jagade i lördags var det redan då 25 cm lössnö, och nu minst 2 dm till. Vintern är här och nu är det skidor som gäller framöver.....

söndag 28 oktober 2012

Sommarens vackraste båttur värmer i vintermörkret

Appetitt hundfoder - om hunden själv får välja







En fantastiskt båttur i varmt och härligt väder tillsammans med Ronny Jansson och våra 5 hundar i den senare hälften av augusti. Kaffekokning och hundträning stod på programmet denna dag. Detta blev sommarens vackraste båttur sommaren 2012.

Sista jakten innan vintern etablerade sig rejält

"Bra hundar skall ha bra mat" - Appetitt betyder kvalitet !












Det blev en härlig helg uppe vid Torneträsk i förra veckan. Erik ringde mig under veckan och bjöd med mig att jaga och träna hundar tillsammans uppe vid Hasses stuga ovanför Torneträsk. När jag kom upp under fredagskvällen hade redan Erik & Hasse hunnit värma upp stugan och dukat bordet. Potatisen var kokad och surströmmingsburken var öppnad och snapsglasen framsatta. Moski och T-Sitas hade fått sig en ny bädd, som de låg och myste i tillsammans. Det blev en riktig syskonträff sett ur hundperspektivet. Moski och Tess är syskon från kullen Tråslettens Lory och Tarzan, och Tindra och T-Sitas är som bekant efter Tess och Litjåsens de René. Skojigt hade dem oavsett släktskapet, vilket samtliga närvarande i stugan kunde vittna om. Full fart på gänget. Det blev det även på tvåbenta runt surströmmingsbordet så småningom. Efter en härlig middag blev det bastubad hos stuggrannen vid Torneträsks strand. Vi jagade tillsammans hela helgen. Under lördagen såg vi endast tre ripor sammanlagt och ingen som vi hade situation på. Under söndagen så hittade dock Moski och Tess fågel. Först kom Moski springande med 4 ripor framför sig och därefter så hittade Tess en större flock med otrygga ripor som hon stod för. Efter ytterligare 3 stånd och äntligen inom skotthåll och läge så lyckades Hasse få ner en ripa med sin helt nya hagelbössa på stånd för Tess. En riktigt fin avslutning på en härlig helg. Detta måste vi bara göra om. Tack hans och Erik för en fantastiskt fin helg :-)

torsdag 18 oktober 2012

Sillfiske, jaktträning och jaktprov under en härlig vecka i Kviby utanför Alta













Appetitt - om hunden själv får välja !!!

Under den näst sista semesterveckan denna höst tog jag bilen och körde upp till Gunnar och Solbjörg i Kviby utanför Alta. På programmet stod förutom härlig social samvaro, god mat och dryck även sillfiske, hundträning och Sennalandspröven. Det blev som vanligt en helt fantastiskt härlig vecka. Det är så härligt att komma upp till Kviby, där Gunnar och Solbjörg bor. Även Tarzan, Tess och Tindra skiner upp som små solar när de träffar René och Tiff. Då vet de att det vankas jaktträning, turer och allmän lattjolajbanlåda. Tiff och Tindra jagade varandra runt den stora tomten, och kopplade inte av leken förrän efter ett par dagar och ett par turer. Ute på släpp på Åröya, så var det ingen lek utan blodigt allvar och konkurrens om fågelarbetena. Vädret var kalasfint ända in till det att det var dags för jaktprovet på Sennaland, då det slog om till heldagsregn. Under fredagskvällen anslöt Kurt Landau med Bessie och Alex i Kviby. Två trevliga kvällar blev det i glada vänners lag. Dock inga premieringar på någon av Tess, Tindra eller Tiff denna gång. Men Bessie gick till VK- final på sök från lördagens kval men blev inte heller premierad någon av dagarna. Tess rök ut ur VK-kvalet redan efter den första rundan, vilket jag fortfarande inte kan begripa efter att jag själv, i mitt eget självkritiska tycke, inte kunde se vad hon skulle ha gjort för fel i den anvisade terrängen för att förtjäna denna behandling. Jag tyckte själv hon sökte bra och gjorde det som gick att göra även om det inte var någon önsketerräng, i den sneda medvinden som rådde. Hon var först i terrängen och tog det som fanns att ta. Domaren tyckte annat och slängde ut henne, vilket man tvingas överleva till och från i denna verksamhet. Men glad var jag inte denna gång....! Gunnar &Tiff gick två dagar i UKL med glimrande sök på Tiff, men tyvärr utan fågel. Under söndagens AK-start för Tess del så sökte hon utmärkt hela dagen och hade ett stånd, med påföljande resning. Men de 15-20 skygga fåglarna i flock, lättade utanför skotthåll framför henne. Tindra sökte glimrande hela dagen under totalt 80 minuters släpptid, men utan fågel i släppen. Både hon och Tess fick dock kanonkritik vilket alltid är en liten tröst i bedrövelsen. Något som dock alltid går utanpå allt är Solbjörgs härliga middagar på fantastiska råvaror bestående av färsk fisk, blåmusslor, färsk Åröyapotatis och mycket, mycket annat gott till. Det är en ren och skär fröjd för gommar och smaklökar. Tack Gunnar & Solbjörg för en fantastisk vecka i Finnmark.

Skogsfågeljakt - Höstens Formel 1







Appetitt - För hårt arbetande jakthundar

Under skogsfågeljakten så sker ofta mycket väldigt snabbt, när något äntligen sker. Intensiva stånd på hundarna, snabba avancer efter springande tjädrar, justeringar till nya stånd och snabba uppflog efter avståndsresningar i trånga situationer där skyttet verkligen sätts på prov. Just så var det för ett par veckor sedan när jag och hundarna låg och jagade i skogarna kring stugan under nästan en vecka. Ena dagen gick vi tomt nästan hela dagen tills det började skymma. Precis innan vi nådde båten tog så Tess ett fint & efterlängtat stånd på en tjädertupp. Från andra hållet och i fel vind kom Tarzan springandes in mot samma plats, och så var den enda situationen på hela den dagen ur världen. Nästa dag hade jag flera chanser och situationer på Tess och sedermera även på Tarzan och Tindra efter ett hundbyte efter halva dagen, där jag som skytt inte var tillräckligt vass. Tredje dagen gick jag ut med endast Tindra och Tess och kom hem med en Tjädertupp och en Tjäderhöna i olika situationer, efter endast ett enda avlossat skott. Tess startade med ett stånd på en springande och undflyende tjädertupp. Hon avancerade framåt efter den springande tuppen i 70-80 meter med mig springandes bakom med bössan skjutklar. I kopplet efter mig kom Tindra. Ut ur en granförtätning i något öppnare terräng såg jag en skadeskjuten tjädertupp som sprang, utan att kunna komma på vingarna. Jag skickade Tess på apport direkt, och efter en brottningsmatch med ungtuppen så kunde hon triumferande apportera in den stora fågeln utan att något skott behövde avlossas. Efter att vi tagit en 5:a och lugnat ner oss lite, så var det så Tindras tur. Endast 13 månader gammal, så var mina förväntningar om ett lyckat resultat inte så högt ställda, trots att hon dagen före gjort ett bra fågelarbete på en Tjädertupp, som flög lite för lågt efter resningen och där jag inte kunnat skjuta eftersom Tindra var i vägen. Tindra sökte i 10- 15 minuter och sökte fint i hög fart, med bra reviering och i bra kontakt. Gps:en ringde till när Tindra tog stånd, ca. 90 meter ut till höger om mig. När jag hittar henne så småningom och kommer upp en bit bakom går hon fram på gångstånd på stela ben. Hon justerar sig lite och avancerar framåt efter den springande tjädern. När jag är ca. 15 meter bakom henne tar hon ett stramt fast stånd på kanten mot en liten höjd. Jag skickar henne på resning över kanten, och tjäderhönan kommer flygandes mot mig, endast 3 meter framför bösspipan min och nerför sluttningen mot älven. Jag hann bara tänka: Om jag skjuter fågeln nu, blir det inget kvar av den....! Jag väntade ut den så länge som jag kunde, tills den var 12-15 meter bort innan jag tryckte av. Ett dammmoln av dun, och tjäderhönan hjulade i mossan ner för slänten. Då kommer Tindra dundrande ner för slänten som skjuten ur en kanon och kastar sig över hönan. Tindras första fällda tjäder var ett faktum men tillika också hennes första fallapport, hur bra det nu var.....? Jag valde dock att blunda för denna fadäs och gladde mig istället åt det fina förarbetet fram till skottet och fallet som hon presterat. Detta var de enda fåglar som jag fick under dessa 6 härliga dagar uppe i stugan, i slutet av september. Men vilken härlig vecka det blev.......:-)